EU & arbetsrätt 3 2015
Borttappat ”inte” ger fel slutkläm i dom om avgångsvederlag
Nu har EU-domstolens svenskspråkiga juristlingvister tappat bort ett ”inte” igen, så att hela slutsatsen i ett avgörande ser ut att vara den motsatta mot vad den egentligen är.
Målet rör en fransk lag som ger arbetstagare rätt till ett avgångsvederlag när deras tids-begränsade anställningar upphör. Ungdomar som arbetar under sina ferier från skolor och universitet får dock inte någon sådan ersättning. Den klagande i målet anser att det strider mot förbudet mot åldersdiskriminering att han inte fick något avgångsvederlag efter att ha arbetat fyra dagar under jullovet 2010.
Syftet med avgångsvederlaget är att kompensera för den osäkra situation som arbetstagaren hamnar i när anställningen inte fortsätter. Uppenbarligen har den franska lagstiftaren ansett att situationen för en elev eller student som ska fortsätta studera efter ferierna inte är jäm-förbar med situationen för andra arbetstagare, konstaterar EU-domstolen. Och det är den franska lagstiftaren i sin fulla rätt att anse. Den har ”på intet sätt överträtt sitt utrymme för skönsmässig bedömning på det socialpolitiska området”, enligt domstolen.
Efter att ha läst så långt blir man förvånad över att slutsatsen – i den svenskspråkiga versionen av domen – blir att förbudet mot åldersdiskriminering är till hinder för en lag-stiftning som den franska. En kontroll i några andra språkversioner visar att det är tvärtom. Ett ”inte” har fallit bort i den svenska versionen.
