EU & arbetsrätt 1-2 2017

Näringsfriheten nyanserade men alltjämt potent

EU-stadgan om grundläggande rättigheter har sedan 2009 samma rättsliga värde som övriga EU-fördrag. Avsnitt IV innehåller ett antal artiklar med nära koppling till arbetsmarknaden. Men det är inte dessa som främst gett upphov till nya frågeställningar i arbetsrätten utan snarare stadgans artikel 16 om näringsfrihet. I målet AGET Iraklis har EU-domstolens stora avdelning ytterligare klargjort näringsfrihetens betydelse. Domen ska jämföras med generaladvokatens förslag och ses i ljuset av den kritik som riktats mot domstolens avgörande i C-426/11 Alemo-Herron (se EU & arbetsrätt 3/2013 s 1).

Enligt grekisk rätt skulle arbetsgivare, när förhandlingar med arbetstagarnas representanter om kollektiva uppsägningar inte blivit av, vända sig till en myndighet för att få tillstånd att genomföra uppsägningarna, och en grekisk domstol begärde EU-domstolens förhandsavgörande om huruvida ordningen var förenlig med direktiv 98/59 om kollektiva uppsägningar och den fria rörligheten för etablering och kapital.

EU-domstolen ansåg det klart att direktiv 98/59 inte hindrade en sådan typ av reglering. Domstolen slog därefter fast att frågan skulle bedömas utifrån EUF-fördragets artikel 49 om etableringsfrihet, b.la. för att uppsägningarna vidtogs av ett bolag som ägdes av ett annat, franskt bolag. Vidare ansåg den att den grekiska regleringen var ett hinder mot den fria etableringsrätten då den gjorde det mindre attraktivt att etablera sig på den grekiska marknaden. Följande fråga var om hindret var rättfärdigat.

EU-domstolen anger att ett rättfärdigande fordrar dels att ordningen är motiverad utifrån tvingande hänsyn av allmänt intresse, dels att den är förenlig med EU-stadgan, som är tillämplig då det rör den fria etableringsrätten. Domstolen uppmärksammar att EU-fördraget numera också anger ett antal olika sociala målsättningar. Kravet på myndighetstillstånd kunde därför rättfärdigas med hänsyn till skyddet av arbetstagare och främjande av sysselsättningen. Frågan var om det också var proportionerligt.

Vid denna prövning ansåg domstolen att ett krav på myndighetstillstånd för kollektiva uppsägningar inte påverkade det väsentliga innehållet i näringsfriheten. Ett system med myndighetstillstånd var i princip proportionerligt. Enligt EU-domstolen var emellertid den konkreta utformningen av den grekiska regleringen vag och allmänt hållen, och den gav ett betydande skön till myndigheten. Därmed var den inte proportionerlig och var Näringsfriheten nyanserad men alltjämt potent således oförenlig med EU-rätten.

Domstolens argumentationssätt kan anläggas på stora delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen. EUdomstolen öppnar upp för ifrågasättande av nationell arbetsrätt även i fall som inte har andra gränsöverskridande moment än att de rör ett dotterbolag till något moderbolag från en annan EU-stat. Det kan i så fall antas att mycken lagstiftning är förenlig med etableringsrätten och näringsfriheten, men kanske inte all.

Erik Sjödin, universitetslektor
Institutet för social forskning

C-201/15 Anonymi Geniki Etairia Tsimenton Iraklis (AGET Iraklis) mot Ypourgos Ergasias, Koinonikis Asfalisis kai Koinonikis Allilengyis, dom 21 december 2016