EU & arbetsrätt 3 2017
Otillräckligt skydd för rätten till privatliv när ingenjör avskedats efter chattande på jobbet
De rumänska domstolarna gav inte arbetstagaren tillräckligt skydd för hans rätt till sitt privatliv och sin korrespondens när han blivit avskedad för att ha använt arbetsgivarens chattlinje för privat kommunikation. Det konstaterade Europadomstolens stora kammare när den nyligen avgjorde målet Barbulescu mot Rumänien.
Barbulescu arbetade som försäljningsingenjör. På sin arbetsgivares uppmaning skapade han en chattlinje för att kunna svara på frågor från företagets kunder. Enligt företagets ordningsregler var det strängt förbjudet att använda datorer, kopiatorer, telefoner, telex eller faxar för privata ärenden. Någon vecka innan Barbulescu själv blev avskedad skickade arbetsgivaren ut ett personalmeddelande och påminde om förbudet, och berättade att en annan anställd hade fått lämna företaget för att hon upprepade gånger hade använt arbetsgivarens internet, telefon och kopiator i privat syfte.
Två dagar senare började arbetsgivaren övervaka Barbulescus chattande i realtid. Efter en vecka bad arbetsgivaren honom förklara varför han använde företagets utrustning privat. Barbulescu svarade att han enbart hade använt den i sitt arbete, men fick då ett nytt meddelande med 45 utskrifter av meddelanden som han hade skickat till sin bror och sin fästmö. De handlade om personliga saker och var delvis av intim natur. Bland dem fanns också utskrifter från hans privata Yahoo-konto. Därefter blev han avskedad.
Han väckte talan för att få avskedandet ogiltigförklarat med motiveringen att arbetsgivaren hade kränkt hans rätt till skydd för hans korrespondens, men hade ingen framgång. Den nationella domstolen menade att arbetsgivarens handlande hade varit rimligt eftersom han hade blivit varnad för att använda företagets utrustning för privata ändamål, och eftersom övervakningen var det enda sättet att ta reda på om han bröt mot ordningsreglerna.
Barbulescu klagade då till Europadomstolen för mänskliga rättigheter och åberopade Europakonventionens artikel 8 som säger att var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Inte heller där fick han medhåll i första omgången. I början av 2016 kom en av domstolens avdelningar fram till att någon kränkning av konventionen inte hade ägt rum. Men målet togs upp av Europadomstolens stora kammare som nu har slagit fast att Rumänien inte har levt upp till sina positiva skyldigheter enligt konventionen.
En första fråga var om artikel 8 över huvud taget var tillämplig med tanke på att arbetsgivaren hade sagt åt sina anställda att de inte fick ägna sig åt privata aktiviteter på arbetet. Hade han över huvud taget anledning att förvänta sig något privatliv då? Det kan man fråga sig, menar domstolen, men oavsett det kan inte en arbetsgivares instruktioner begränsa det privata sociala livet på arbetsplatsen till noll. Skydd för privatlivet och korrespondensen fortsätter att existera även om det kan begränsas i den mån det är nödvändigt. Följaktligen var artikel 8 tillämplig i detta fall.
Domstolens uppgift blev därför att klargöra vilka skyldigheter den rumänska staten hade varit tvungen att uppfylla för att skydda Barbulescus rätt till sitt privatliv och sin korrespondens i anställningen. Den konstaterar då att medlemsstaterna har ett stort utrymme för egna bedömningar när de bestämmer på vilka villkor arbetsgivare kan reglera sina anställdas icke arbetsrelaterade kommunikation på arbetsplatsen. Men staten måste ändå förvissa sig om att det finns lämpliga och tillräckliga garantier mot missbruk av arbetsgivarnas övervakningsåtgärder. Proportionalitet och processuella garantier mot godtycke är nödvändiga. Efter detta konstaterande går domstolen igenom en lång rad faktorer som de nationella myndigheterna då bör beakta.
De rumänska domstolarna hade missat flera av dessa när de vägde Barbulescus rätt till skydd för sitt privatliv mot arbetsgivarens rätt att ha ett övervakningssystem för att säkra att verksamheten fungerade utan problem.
De hade till exempel inte undersökt om Barbulescu hade blivit informerad i förväg om att hans kommunikation kunde komma att övervakas, och de hade inte heller brytt sig om att han inte hade blivit upplyst om karaktären och omfattningen av övervakningen eller graden av intrång i hans privatliv. Domstolen framhåller särskilt att arbetsgivaren inte hade nöjt sig med att övervaka kommunikationsflödet utan också tagit del av innehållet i de privata meddelandena. Vidare hade domstolarna aldrig prövat om det fanns ett legitimt syfte med övervakningen eller om syftet hade kunnat nås utan ett lika stort intrång i Barbulescus privatliv. Ingen av domstolarna tog heller hänsyn till de allvarliga konsekvenser som övervakningen och disciplinförfarandet fick då Barbulescu blev avskedad.
Domstolens slutsats blev att de rumänska domstolarna hade misslyckats med att göra en rättvis avvägning mellan de intressen som stod på spel. Barbulescu fick dock inget skadestånd, trots att han aldrig hade lyckats få något nytt arbete och att hans fästmö hade lämnat honom som ett resultat av detta. Det var tillräcklig kompensation för den icke ekonomiska skada han kan ha lidit att domstolen funnit att hans rätt enligt konventionen hade kränkts, menade Europadomstolen.
