EU & arbetsrätt 3 2017

Säsongsarbetare offer för människohandel
Förbudet mot tvångsarbete kränktes

Europakonventionens förbud mot tvångsarbete innefattar skydd mot människohandel och ställer tydliga krav på hur rättsväsendet ska agera vid prövning av om arbetare är utsatta för detta brott. Det bekräftas i en dom där Europadomstolen för mänskliga rättigheter slår fast att Grekland inte uppfyllde sina skyldigheter enligt konventionen när en grupp exploaterade säsongsarbetare sökte hjälp.

Målet rörde 42 papperslösa bangladeshier som hade arbetat som säsongsarbetare under övervakning av beväpnade vakter på en jordgubbsodling. De hade utlovats en lön på 22 euro för sju timmars arbetsdag och ytterligare tre euro per övertidstimme. Istället hade de arbetat 12 timmar om dagen utan att få betalt på flera månader och hotades med att aldrig få se skymten av den intjänade lönen om de slutade arbeta. Efter att de gått ut i strejk anställde arbetsgivarna nya jordgubbsplockare från Bangladesh. När plockarna vände sig direkt till arbetsgivarna med sina krav öppnade en vakt eld och många arbetstagare skadades.

Arbetsgivarna åtalades för vållande till svår kroppskada och människohandel. Åklagaren vägrade dock att väcka talan för ett antal arbetstagare som inte skadats och som kom in med sina klagomål i ett senare skede.

En arbetsgivare och den vakt som sköt dömdes för vållande till svår kroppsskada och olagligt bruk av vapen. Åtalet för människohandel ogillades. De fängelsestraff som förövarna dömdes till omvandlades till böter och de blev skyldiga att betala totalt 1 500 euro, det vill säga 43 euro vardera till de 35 arbetstagare som skadats. Arbetsgivarna överklagade domen. Jordgubbsplockarna ville att också åklagaren skulle överklaga domen i den del där åtalet om människohandel ogillades, men fick inget gehör.

Arbetstagarna, både de som omfattades av åtalet och de andra, vände sig då till Europadomstolen. Med stöd av Europakonventionens artikel 4.2 om förbud mot tvångsarbete anförde de att staten inte fullgjort sina skyldigheter enligt artikeln. Staten hade nämligen varken förhindrat att de blivit offer för människohandel, antagit förebyggande åtgärder i detta syfte eller bestraffat arbetsgivarna.

Europadomstolen påminde om att människohandel faller inom tillämpningsområdet för artikel 4 i konventionen. De grekiska domstolarna hade emellertid tolkat begreppet människohandel alltför snävt och förväxlat det med träldom, som förutsätter att arbetaren upplever situationen som permanent och oföränderlig. En säsongsarbetare kan knappast uppleva situationen så, framhöll domstolen. Fakta i målet och särskilt arbetstagarnas arbetsförhållanden visade istället klart att de var föremål för människohandel och tvångsarbete.

När domstolen utvecklade vilka skyldigheter Europakonventionen innebär fäste den stor vikt vid det s.k. Palermoprotokollet om gränsöverskridande organiserad brottslighet och Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel, vilka Grekland ratificerat.

För det första måste staten ha ett rättsligt och administrativt ramverk på plats som förbjuder och bestraffar tvångsarbete. Det kravet har Grekland uppfyllt. Därutöver ska människohandel förebyggas, vilket Grekland misslyckats med eftersom inte någon åtgärd vidtagits trots att förhållandena vid jordgubbsodlingen var väl kända sedan länge.

Åklagarens val att inte i åtalet ta med klagomålen från de arbetstagare som dröjt med att lämna in sina klagomål innebar i sig ett brott mot statens skyldighet att genomföra en granskning vid anklagelser om människohandelsbrott. Domstolen hänvisade i denna del till specifika bestämmelser i konventionen om åtgärder mot människohandel.

För de arbetstagare som omfattades av åtalet hade de grekiska domstolarna avvisat talan om människohandel bl.a. med motiveringen att arbetarnas rörelsefrihet inte hade inskränkts i den bemärkelsen att de inte kunde lämna sina jobb. Europadomstolen klargjorde att en inskränkning av rörelsefriheten inte är nödvändig för att tvångsarbete eller människohandel ska vara för handen.

Sammanfattningsvis ansågs den grekiska staten ha kränkt artikel 4.2 i Europakonventionen på grund av det bristfälliga fullgörandet av sina positiva skyldigheter att förhindra människohandel, skydda offren, genomföra en effektiv granskning av anklagelser om människohandel och bestraffa dem som gjort sig skyldiga till människohandel.

Grekland ålades att betala var och en av de klagande som omfattades av det nationella åtalet 16 000 euro och de andra 12 000 euro var, plus 4 363 euro för kostnader och utgifter i samband med målet.

Petra Herzfeld Olsson

Chowdury et autres c. Grèce (Requête no. 21884/15) dom den 30 mars 2017