EU & arbetsrätt 2 2018
Principiellt viktig dom om avvägning mellan grundläggande rättigheter
EU-rätten tillåter att religionstillhörighet ställs upp som yrkeskrav om det är proportionerligt och berättigat med hänsyn till organisationens etiska grundsyn och på grund av verksamhetens art. Denna möjlighet måste dock ses i ljuset av rättigheterna i stadgan om de grundläggande rättigheterna, fastslår EU-domstolens stora kammare.
Vera Egenberger sökte en tidsbegränsad anställning hos den tyska protestantiska organisationen Evangelisches Werk som ville anställa en person för att upprätta en rapport om FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. I jobbannonsen angavs protestantisk religionstillhörighet som ett krav och de sökande uppmanades att ange religionstillhörighet i sin meritförteckning. Vera Egenberger tillhörde inte någon religion och angav inte någon sådan i sin meritförteckning. Den person som fick jobbet hade däremot bekänt sig som ”protestantiskt kristen”.
Vera Egenberger menade att anställningsförfarandet var diskriminerande och yrkade i domstol att Evangelisches Werk skulle förpliktas att betala 9 788,65 euro. Organisationen menade dock att yrkeskravet var motiverat med hänsyn till verksamheten. Enligt den tyska lagen är det upp till de religiösa organisationerna själva att bedöma när ett sådant krav är berättigat. Lagen grundar sig på EU:s allmänna likabehandlingsdirektiv (2000/78) som i artikel 4.2 möjliggör för religiösa organisationer att kräva religionstillhörighet för vissa yrken, om det är berättigat med hänsyn till verksamheten. Arbetsdomstolen i Berlin dömde att Vera Egenberger blivit diskriminerad, men satte ned ersättningsbeloppet till 1 957,73 euro. Hon överklagade till andra instans som ansåg sig tvungen att fråga EU-domstolen om hur artikel 4.2 skulle tolkas.
EU-domstolen, som avkunnade dom i stor sammansättning, menar att likabehandlingsdirektivets bestämmelser måste läsas i ljuset av stadgan om de grundläggande rättigheterna. Den självbestämmanderätt som artikel 4.2 i direktivet ger religiösa organisationer ska omfattas av en möjlighet till effektiv domstolsprövning enligt artikel 47 i stadgan på så sätt att saken får prövas. För att ett krav om religionstillhörighet ska vara berättigat måste det också vara förenligt med den EU-rättsliga proportionalitetsprincipen. Enligt den principen ska domstolarna kontrollera att kravet är lämpligt och att det inte går utöver vad som är nödvändigt för att nå de mål som eftersträvas.
EU-domstolens dom kan ses som en balansgång mellan religiösa organisationers religionsfrihet och privatpersoners rätt till rättvis rättegång där avvägningen ska göras mot bakgrund av stadgan och den EU-rättsliga proportionalitetsbedömningen. På ett principiellt plan är domen därför intressant och ett viktigt prejudikat rörande EUdomstolens avvägning mellan delvis motstående grundläggande rättigheter.
Erik Sinander jur. dr., Stockholms universitet
Mål C-414/16, m.fl., Vera Egenberger mot Evangelisches Werk für Diakonie und Entwicklung eV, dom den 17 april 2018
