EU & arbetsrätt 1 2019


Kommissionen vill underlätta beslut om socialpolitik

På slutrakan av sin mandatperiod kom Europeiska kommissionen med ett något oväntat initiativ. Ett meddelande om hur beslutsfattandet på EU-nivå när det gäller sociala frågor kan bli effektivare antogs den 16 april. Bakgrunden är att det finns ett flertal områden inom socialpolitiken där beslutsfattandet kräver enhälliga beslut i ministerrådet och där en enskild medlemsstat alltså kan förhindra lagstiftningsåtgärder. Det gäller bl.a. förbud mot diskriminering på olika grunder, social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna (utom i gränsöverskridande situationer), arbetstagarnas skydd mot uppsägning och anställningsvillkor för medborgare i tredjeland som lagligt vistas i EU.

Vid tillkomsten av Lissabonfördraget var EU:s befogenheter inom socialpolitiken en kontroversiell fråga och man gjorde då en kompromiss, som skrevs in i artikel 48 i EU-fördraget. Den innebär att stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet särskilt kan besluta om att ministerrådet ska kunna fatta beslut med kvalificerad majoritet om vissa frågor eller inom vissa områden som annars kräver enhälliga beslut. Denna övergångs- eller passerelle-bestämmelse har till dags dato inte tillämpats, men kommissionen menar att EU behöver ökade befogenheter för att kunna hantera snabba förändringar i samhället och på arbetsmarknaden och att dessa kunde fås med stöd av artikel 48. I ett första steg föreslår kommissionen att man ska överväga att använda övergångsklausulen för att underlätta beslut om ickediskriminering.

Det är naturligtvis svårt att tänka sig att enskilda medlemsstater skulle släppa kravet på enhällighet i frågor som är kontroversiella. Det är också oklart om kommissionen förväntar sig att Europeiska rådet ska utfärda någon form av allmänna befogenheter eller om man ska söka fullmakt för varje enskilt fall.

Meddelandet väcker många kritiska frågor: Risken finns naturligtvis att ett lagstiftningsförfarande enligt kommissionens tvåstegsmodell ingalunda leder till effektivare beslutsfattande utan tvärtom. Först skall man skilt förhandla och besluta om proceduren och därefter om innehållet i enskild reglering. Det är inte heller helt klart hur detta förfarande går att kombinera med proceduren med samråd med arbetsmarknadens parter som ska föregå alla kommissionens lagstiftningsinitiativ på det socialpolitiska området, även om kommissionen hävdar att parternas ställning inte påverkas.

Bakgrunden till meddelandet, där kommissionen inbjuder samtliga EU-institutioner till en öppen debatt om ökad användning av omröstning med kvalificerad majoritet och det ordinarie lagstiftningsförfarandet inom socialpolitiken, finns i Jean-Claude Junckers tal om tillståndet i unionen år 2018. Där meddelade han att alla liknande övergångsklausuler i EU-fördragen ska granskas.

Meddelandet om övergångsklausuler i socialpolitiken är det fjärde i ordningen. Tidigare har den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skatter samt energi och klimat behandlats i särskilda meddelanden.

Niklas Bruun

COM(2019) 186 Effektivare beslutsfattande inom socialpolitiken: identifiering av områden för en övergång till omröstning med kvalificerad majoritet, den 16 april 2019


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör