EU & arbetsrätt 3-4 2019
Efter Tribunalens dom: Hur autonoma är parterna på EU-nivå?
Enligt fördraget om den europeiska unionens funktionssätt artikel 152 ska EU ”underlätta dialogen mellan arbetsmarknadens parter med respekt för deras självständighet”. I det färska rättsfallet European Federation of Public Services Unions (EPSU) mot Europeiska kommissionen kom innebörden i denna bestämmelse att ställas på sin spets. Där slog Tribunalen fast att kommissionen inte är skyldig att lägga fram något förslag till direktiv för att genomföra ett avtal som arbetsmarknadens parter på Europanivå har slutit.
Bakgrunden var att kommissionen i april 2015 bad arbetsmarknadens parter att yttra sig över den möjliga inriktningen av en åtgärd för att revidera direktiven om information och samråd, och eventuellt utvidga tillämpningsområdet för direktiven till att omfatta bl.a. offentliganställda tjänstemän i medlemsländernas statsförvaltning.
Den fackliga förhandlingsorganisationen TUNED och den europeiska arbetsgivarorganisationen EUPAE svarade att de önskade förhandla med stöd av EUF-fördragets artikel 154.4 om att ingå ett avtal i frågan. Parterna slöt sedan ett avtal om en ”Allmän ram för information till och samråd med tjänstemän och andra anställda i statsförvaltningarna” och begärde att kommissionen skulle lägga fram ett förslag i syfte att genomföra avtalet på unionsnivå genom ett beslut av ministerrådet med stöd av artikel 155.2 i EUF-fördraget (se EU & arbetsrätt nr 1/2016 s 6).
Drygt två år senare underrättade kommissionen parterna att den hade beslutat att inte föra ärendet vidare. Motiveringen var ytterst kortfattad, men gick ut på att statsförvaltningarna är underställda medlemsstaternas regeringar, att de utövar offentliga maktbefogenheter och att deras organisation och verksamhet helt och hållet bestäms av medlemsstaterna. Vidare hänvisade kommissionen till olikheter i medlemsstaternas utgångspunkter (i fl era länder fi nns redan bestämmelser som garanterar information och samråd) och till graden av centralisering av statsförvaltningen.
EPSU, som är medlem i TUNED beslöt att väcka talan mot beslutet. Organisationen menade att kommissionen visserligen har rätt att undersöka att parterna bakom avtalet är representativa och att dess innehåll är lagenligt, men att ett avtal som uppfyller dessa krav enligt ordalydelsen i artikel 155.2 ska föras till behandling i rådet. Rådet kan sedan godkänna eller förkasta förslaget. EPSU konstaterade vidare att kommissionen inte hade ifrågasatt vare sig avtalets representativitet eller lagenlighet. EPSU krävde därför att kommissionens beslut att inte lägga fram ett förslag för ministerrådet skulle ogiltigförklaras.
Tribunalen biföll inte talan. Domstolen medgav dock EPSU talerätt (TUNED torde sakna juridisk personlighet varför processen fördes av EPSU). I sakfrågan menade domstolen att varken ordalydelsen i artikel 155.2 eller stadgandets tillkomsthistoria stöder EPSU:s tolkning. Vidare fann den att en kontextuell tolkning, den Europeiska kommissionens självständiga ställning enligt artikel 17.3 i EUF-fördraget, liksom det faktum att arbetsmarknadens parter inte representerar unionens allmänna intresse talar för att kommissionen fritt kan välja om den fi nner det ändamålsenligt att föra ett europeiskt arbetsmarknadsavtal vidare till rådet.
EPSU hade även hävdat att kommissionens motiveringar var otillräckliga och uppenbart oriktiga. Tribunalen fann att kraven på motiveringsskyldighet var uppfyllda, även om den ansåg dem såpass bristfälliga att kommissionen fi ck stå för sina egna rättegångskostnader.
Dynamiken i den sociala dialogen i EU har i hög grad saknats under senare år jämfört med hur det var kring sekelskiftet då de partsförhandlade direktiven om föräldraledighet, deltidsarbete och tidsbegränsade anställningar tillkom. Tribunalens tolkning av artikel 155.2 i EUF-fördraget är knappast ägnad att öka parternas intresse för social dialog . Tribunalens dom innehåller även viktiga fördragstolkningar som har allmän konstitutionell relevans. Det är därför välkommet att EPSU har beslutat överklaga domen till EU-domstolen för att få defi nitiv klarhet i vilken roll de olika institutionerna har inom den sociala dialogen.
Niklas Bruun
