EU & arbetsrätt 3-4 2020

Finland välkomnar förslag till direktiv om minimilöner Danmark och Sverige visar ”gult kort”

Både det danska Folketinget och den svenska riksdagen kommer med all sannolikhet att lämna in så kallat gult kort mot Europeiska kommissionens förslag till direktiv om minimilöner (se s. 4 i detta nummer). I Finland har förslaget inte orsakat lika upprörda känslor.

Om ett medlemslands parlament anser att ett lagförslag från kommissionen rör något som inte bör regleras på EU-nivå, eller att förslaget är oproportionerligt i förhållande till sitt syfte, kan det avge ett motiverat yttrande till kommissionen, Europaparlamentet och ministerrådet där det förklarar varför. Om en tredjedel av de nationella parlamenten lämnar in sådana reservationer måste kommissionen ompröva sitt förslag. Det brukar kallas att förslaget får gult kort.

I Danmark, Sverige och Finland har regeringarna nu överlämnat sina bedömningar av förslaget till direktiv om minimilöner till sina parlament, och det står redan klart att en majoritet av ledamöterna Folketinget och Sveriges riksdag delar bedömningen att direktivet skulle strida mot närhetsprincipen (subsidiaritetsprincipen) och kommer att avge ett sådant motiverat yttrande.

Först och främst ifrågasätter de att EU över huvud taget har befogenhet att anta lagstiftning om minimilöner. Kommissionen grundar sitt förslag på artikel 153 i EUF-fördraget som ger Unionen kompetens att anta regler om arbetsrättsliga frågor. Artikeln innehåller visserligen en undantagsregel som säger att den inte kan tillämpas på ”löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätten till lockout”, men kommissionen anser att förslaget håller sig inom ramarna för EU:s befogenheter eftersom det inte innehåller några regler som direkt påverkar lönenivåerna.

”Riksdagen finner denna tolkning anmärkningsvärd”, heter det i det motiverade yttrande som Sveriges riksdag väntas anta. ”Fördraget är tydligt med att det är medlemsländerna själva som reglerar frågor inom området och att EU saknar befogenhet att lagstifta på området. Eftersom delar av direktivet föreslås vara bindande för alla medlemsstater är det ett ingrepp i de nationella modellerna för lönebildning. Det råder vidare ingen tvekan om, menar riksdagen, att frågor om minimilöner faller inom ramen för vad fördraget uttrycker om löneförhållanden”, fortsätter yttrandet.

Den danska regeringen tar inte lika bestämd ställning i sitt grund- og nærhedsnotat till Folketinget, men är ”generellt skeptisk” till att förslaget om minimilöner kan grundas på artikel 153 och anser att kommissionen inte har argumenterat tillräckligt övertygande om detta. Därför har den begärt att ministerrådets rättstjänst ska uttala sig om frågan.

Oavsett hur det må vara med den rättsliga grunden för förslaget är svenskar och danskar också överens om att det strider mot närhetsprincipen. Den innebär att EU ska vidta åtgärder bara om syftet inte kan uppnås lika bra (eller bättre) av medlemsstaterna själva.

Den svenska ståndpunkten på kan sammanfattas så att åtgärder som rör lönebildning regleras bäst av medlemsländerna själva. Eftersom det inte finns någon tydlig gränsöverskridande dimension i de frågor som direktivet ska reglera finns det inte heller något mervärde i att lagstifta på EU-nivå.

Den danska regeringen deklarerar att den är emot varje reglering som kan undergräva den danska arbetsmarknadsmodellen – direkt eller indirekt – och går sedan igenom några aspekter som den anser särskilt problematiska i förslaget. Regeringens utgångsbud är därför att medlemsstater där löner uteslutande regleras i kollektivavtal ska vara helt undantagna från direktivet.

I Finland, som till skillnad från de nordiska grannarna har ett i stort sett heltäckande system med allmänt bindande kollektivavtal, uppfattas förslaget inte som lika problematiskt. I sin skrivelse till landets riksdag framhåller statsrådet att fattigdomen bland förvärvsarbetande är ett gränsöverskridande problem som inte kan lösas enbart genom nationella eller lokala åtgärder. EU har under flera år försökt åtgärda fattigdom och låga löner särskilt i vissa medlemsstater, men trots EU:s riktlinjer för sysselsättningen och rekommendationer till varje land har man inte lyckats åstadkomma några betydande förbättringar. Samtidigt kommer direktivförslaget, enligt statsrådet, inte att ha några direkta verkningar i länder som Finland. Slutsatsen är att det är förenligt med såväl närhetsprincipen som proportionalitetsprincipen.

När det gäller frågan om EU alls har befogenhet att anta bindande regler om minimilön menar Finlands regering att kommissionen har motiverat sitt förslag på ett korrekt sätt. Den kommer dock inte att ta närmare ställning till frågan om den rättsliga grunden förrän utlåtandet från ministerrådets rättstjänst har kommit. Och, understryker den, det är viktigt att innehållet i direktivet inte ändras under förhandlingarnas gång så att det begränsar arbetsmarknadsorganisationernas avtalsfrihet eller förutsätter att lagstadgade minimilöner införs. Det vore ett problem även i relation till den rättsliga grunden för förslaget, heter det.

Kerstin Ahlberg

Arbetsmarknadsutskottets utlåtande 2020/21:AU6 Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till direktiv om tillräckliga minimilöner i Europa

Beskæftigelsesministeriet Grund- og nærhedsnotat Forslag til direktiv om passende mindstelønordninger i den Europæiske Union

U 69/2020 rd Statsrådets skrivelse till riksdagen om Europeiska kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen