EU & arbetsrätt 3 2021

Inte proportionellt avskeda städare som ”gillat” politiska inlägg på Facebook

Disciplinnämnden och domstolarna gjorde fel efter fel när de godtog avskedandet av en städerska för att hon hade gjort tummen upp för inlägg med politiskt innehåll på Facebook. Följaktligen hade hennes yttrandefrihet enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter (EKMR) kränkts, konstaterar Europadomstolen i en dom från i somras.

Selma Melike var anställd som städare vid utbildningsministeriet i den turkiska provinsen Adana. Hon hade varit tillsvidareanställd i den offentliga sektorn i tjugo år och omfattades av vanliga arbetsrättsliga regler. 2016 inledde arbetsgivaren ett disciplinförfarande mot henne. Skälet var att hon hade klickat på ”Gilla” i anslutning till några Facebook-inlägg med politiskt innehåll. Inläggen innehöll bland annat skarp kritik mot påstått förtryckande aktiviteter av myndigheter, uppmaningar att demonstrera mot dessa och fördömanden av sexuella övergrepp som lärare i vissa myndighetskontrollerade verksamheter skulle ha begått mot elever. Att göra tummen upp för sådana inlägg riskerade att störa lugnet på arbetsplatsen och var ett brott mot kollektivavtalet, menade disciplinnämnden. Selma Melike blev därför omedelbart avskedad.

Alla de turkiska domstolar som hon vädjade till godtog avskedandet. Hon klagade då till Europadomstolen för att hennes yttrandefrihet enligt artikel 10 i EKMR hade blivit kränkt.

Europadomstolens genomgång av hur disciplinnämnden och de nationella domstolarna har behandlat hennes sak är massiv. På punkt efter punkt har de försummat att undersöka och ta hänsyn till relevanta omständigheter i målet.

Domstolen börjar med att konstatera att den kritik som framförts i de inlägg som Melike hade gillat huvudsakligen och otvivelaktigt rörde ämnen av allmänt intresse, och påminde om att utrymmet för begränsningar av yttrandefriheten är litet när det gäller politiska tal och ämnen som har allmänt intresse.

Den påpekade också att Selma Melike inte hade varit statstjänsteman (fonctionnaire de l’Etat) vilka står i ett särskilt förhållande av förtroende och lojalitet till sin administration, utan en anställd som omfattades av arbetsrättens regler. Och skyldigheten att uppträda lojalt, behärskat (de réserve) och diskret för personer som har privaträttsliga anställningsavtal är inte lika uttalad som den skyldighet att vara lojal och diskret som åligger en statstjänsteman.

Därefter noterar domstolen att de nationella myndigheterna inte på något sätt har utrett vilken effekt Melikes uppträdande kan ha haft. Som domstolen sagt i tidigare domar innebär möjligheten för enskilda att uttrycka sig på Internet ett verktyg utan motstycke för att utöva sin yttrandefrihet. På så sätt har Internet blivit ett av de främsta medlen för att delta i aktiviteter och diskussioner av politiskt och allmänt intresse.

Med dessa fördelar följer emellertid också vissa risker. Förtal och andra typer av olagliga yttranden, som hets mot folkgrupp (propos haineux) och uppmaningar till våld, kan spridas som aldrig förr över hela världen på några sekunder och ligga kvar där länge. Därmed står det klart att ett yttrande på webben för ett litet antal läsare inte kan ha samma inverkan och effekt som ett yttrande som publiceras på allmänt tillgängliga eller välbesökta sajter.

När det gäller Selma Melike noterar domstolen att det inte var hon själv som hade skrivit de omstridda yttrandena. Hon hade enbart klickat på ”Gilla”. Att klicka på ”Gilla” under ett inlägg på Facebook kan enligt domstolen inte ha samma tyngd som att sprida innehåll på sociala medier, eftersom det enbart uttrycker sympati för yttrandet, inte någon aktiv önskan att sprida det. Med tanke på Selma Melikes arbetsuppgifter kan hon dessutom knappast ha varit känd och uppfattad som en representant för arbetsplatsen inom en vidare krets och hennes aktiviteter på Facebook kan inte ha haft någon betydande inverkan på elever, föräldrar, lärare eller andra anställda. De nationella myndigheterna har för övrigt inte ens försökt ta reda på om dessa hade tillgång till hennes Facebooksida eller de omstridda gilla-markeringarna.

I alla händelser har de turkiska myndigheterna inte i sina beslut uppgett om elever, föräldrar, lärare eller andra anställda hade uppmärksammat eller klagat på de omstridda yttrandena och gillamarkeringarna under de upp till nio månader som gick från det att Melike gjorde dem och disciplinförfarandet inleddes, och om dessa hade orsakat händelser som kunde äventyra ordningen och lugnet på arbetsplatsen.

Av de ovanstående anmärkningarna drar Europadomstolen slutsatsen att disciplinnämnden och domstolarna inte har beaktat alla relevanta fakta och omständigheter när de drog slutsatsen att Selma Melikes handlingar var ägnade att störa ordningen och lugnet på arbetsplatsen. Motiveringarna för att rättfärdiga hennes avskedande kan följaktligen inte anses vara relevanta och tillräckliga.

Domstolen konstaterar också att hon fick den strängaste påföljd som kollektivavtalet innehöll – omedelbart avskedande utan rätt till någon ersättning. Det var otvivelaktigt en extremt hård påföljd, särskilt med tanke på hennes långa tjänstgöring och hennes ålder.

Under alla omständigheter stod ingreppet i hennes yttrandefrihet inte i någon rimlig proportion till det legitima syfte som eftersträvades.

För det ska Turkiet betala Selma Melike 2 000 euro i ideellt skadestånd.

Kerstin Ahlberg

Affaire Melíke c. Turquie (Requête no 35786/19) dom den 15 juni 2021, endast på franska