EU & arbetsrätt 4 2021

Arbetsgivarorganisationer: Epsu-domen äventyrar parternas autonomi

Fyra stora europeiska arbetsgivarorganisationer uttrycker i ett öppet brev sitt missnöje med hur Europeiska kommissionen på senare år har hanterat avtal som arbetsmarknadens parter på EU-nivå har slutit, och med utfallet i det s.k. Epsu-målet (se EU & arbetsrätt nr 3/2021 s. 3). De kräver nu att kommissionen så snart som möjligt redogör för hur det konkret ska gå till att säkerställa att parternas avtal ”omvandlas” till EU-rätt på det sätt som artikel 155.2 i EUF-fördraget förutsätter.

De som står bakom brevet är European Tech & Industry Employers, Employers’ Group of Professional Agricultural Organisations, European Chemical Employers Group och EuroCommerce.

Å ena sidan uppmanar kommissionen parterna att sluta avtal i stället för att anta gemensamma uttalanden och deklarationer, å andra sidan undergräver den hela proceduren när parterna följer uppmaningen, skriver organisationerna. Som exempel nämnder de avtalet om information och samråd med tjänstemän och andra anställda i statsförvaltningarna och avtalet om arbetsmiljön i frisörbranschen (se EU & arbetsrätt nr 4/2017 s. 6 och 1/2013 s. 8), där kommissionen har vägrat att tillmötesgå parternas begäran om att föreslå ett direktiv som skulle göra avtalen bindande i medlemsstaterna. När det gäller avtalet om information och samråd för statsanställda har EU-domstolen dessutom godtagit kommissionens handlande. I Epsu-målet slog domstolen fast att kommissionen inte har någon skyldighet att genomföra eller föra vidare avtal som tillkommit inom den sociala dialogen för beslut i ministerrådet.

EU-domstolen menar att kommissionen har ett stort handlingsutrymme vid bedömningen av hur parternas avtal ska genomföras. Men om kommissionen har ett sådant vitt och odefinierat handlingsutrymme kan det hindra parterna från att uppfylla den roll som de ska ha enligt artikel 152 i fördraget och att sluta avtal på EU-nivå enligt artikel 155. Det kommer att undergräva parternas självständighet och äventyra syftet med den sociala dialogen på EU-nivå, skriver de fyra arbetsgivarorganisationerna.

Nu måste kommissionen snarast komma med konkreta förslag om hur det ska gåt till att säkra att parternas avtal kan upphöjas till EU-rätt på det sätt som fördraget förutsätter, slutar de.

Kanhända är (den nuvarande) kommissionen ändå lite besvärad av hur dess föregångare har behandlat parterna i de här fallen. När det gäller frisöravtalet har den sedan 2019 arbetat tillsammans med arbetsgivarorganisationen Coiffure EU och den fackliga organisationen UNI Europa, som står bakom avtalet, för att bistå dem med att själva genomföra det i medlemsländerna. Arbetet har nu resulterat i riktlinjer för frisörbranschen som publicerats på kommissionens webbplats. Det understryks dock att riktlinjerna inte är bindande. Coiffure EU och UNI Europa säger sig ändå vara nöjda med resultatet.

Kerstin Ahlberg


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör