EU & arbetsrätt 4 2022
Direktiv om företagens hållbarhetsrapportering antaget
Nu skärps reglerna om krav på vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information, eller hållbarhetsinformation, sedan direktiv 2022/2464 om företagens hållbarhetsrapportering har antagits.
Kommissionens förslag till direktiv lades fram i början av 2021 (se EU & arbetsrätt nr 2/2021 s. 5). Syftet med reglerna är att underlätta för alla, inte minst sparare, kapitalförvaltare och anställda och fackföreningar, som bättre vill förstå de risker och möjligheter som hållbarhetsfrågor medför för investeringar, liksom investeringarnas inverkan på människor och miljö. På så sätt ska investeringsbeslut kunna beakta risker för människor, miljö och klimat.
Stora företag samt små och medelstora börsnoterade företag, är skyldiga att lämna hållbarhetsrapportering. Mikroföretag omfattas således inte. Hållbarhetsrapporten ska lämnas i förvaltningsberättelsen och granskas av revisor. Skyldigheterna är något mindre för små och medelstora företag. Skyldigheten att hållbarhetsrapportera gäller också på koncernnivå: Moderföretag ska således informera om koncernens inverkan på hållbarhet.
Hållbarhetsrapporten ska omfatta beteenden, risker och möjligheter när det gäller hållbarhetsfrågor, planer för att säkerställa att affärsmodellen bidrar till Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5° C och uppnå klimatneutralitet senast 2050 samt mål för att minska utsläpp av växthusgaser. Dessutom ska företagets policy för hållbarhet redovisas tillsammans med information om företagsledningens sakkunskap och kompetens om hållbarhet. Informationen ska vara både tillbakablickande och framåtsyftande samt kvalitativ och kvantitativ.
Företagen ska beskriva sitt förfarande för tillbörlig aktsamhet, och ”den huvudsakliga faktiska eller potentiella negativa inverkan som kan kopplas till företagets egen verksamhet och till dess värdekedja, inbegripet dess produkter och tjänster, affärsförbindelser och leveranskedja, åtgärder som vidtagits för att identifiera och övervaka denna inverkan”. Företag måste således samla in och rapportera om information från andra företag längre ner i värdekedjan.
Dessutom måste företagen beskriva alla åtgärder som de vidtagit för att förebygga, begränsa, avhjälpa eller stoppa faktisk eller potentiell negativ inverkan, och resultatet av dessa åtgärder. Det är alltså dessa förfaranden som utgör tillbörlig aktsamhet i när det gäller hållbarhet.
Företagsledningen ska informera arbetstagarrepresentanterna på lämplig nivå och med dem diskutera relevant information och metoder för att få och kontrollera hållbarhetsinformation. Arbetstagarrepresentanternas uppfattning ska i tillämpliga fall meddelas företagsledningen.
Företagsstyrningsrapporten ska beskriva bolagets mångfaldspolicy med avseende på jämställdhet och andra aspekter som till exempel ålder, funktionsnedsättning eller utbildnings- och yrkesbakgrund samt mål, hur policyn har genomförts och resultaten av den. Om ingen policy finns ska detta motiveras.
Direktivet ska till största delen vara genomfört i medlemsstaterna den 6 juli 2024.
Regelverket anknyter till EU:s Den europeiska gröna given samt den internationella regleringen kring hållbarhet i bland annat FN:s Agenda 2030, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, FN:s mål för hållbar utveckling, OECD:s riktlinjer för multinationella företag och OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfullt företagande.
De nya redovisningsreglerna är långtgående både i fråga om vilka ämnen som rapporteringen ska ta upp och utsträckningen ner i värdekedjan. Reglerna är omstridda i bolagsrättsliga sammanhang. Det återstår att se hur de kommer att tillämpas och vilken nytta offentliggörande av omfattande hållbarhetsinformation kan ha på samhällsutvecklingen. Niklas Selberg, docent Lunds universitet Direktiv (EU) 2022/2464 av den 14 december 2022 om ändring av förordning (EU) nr 537/2014, direktiv 2004/109/EG, direktiv 2006/43/EG och direktiv 2013/34/EU vad gäller företagens hållbarhetsrapportering
Niklas Selberg, docent
Lunds universitet
