EU & arbetsrätt 1 2023

Kommissionen vill stärka social dialog och kollektivavtalsförhandlingar i medlemsstaterna

•Att stärka social dialog och kollektivavtalsförhandlingar är en central målsättning för Europeiska kommissionen. Det framgår av ett färskt initiativ från kommissionen som rör både ”den sociala dialogen” på EU-nivå och kollektiva förhandlingar i medlemsstaterna. Ur nordisk synvinkel framstår många av förslagen som systemfrämmande och mindre relevanta.

Initiativet inbegriper dels ett icke-bindande meddelande, dels ett förslag till rådsrekommendation.

I meddelandet framhåller kommissionen hur social dialog och kollektivavtalsförhandlingar bidrar till högre produktivitet, social rättvisa, god arbetsmiljö och demokrati på arbetsplatsen. Därför är det, enligt kommissionen, ett gemensamt mål för EU och dess medlemsstater att främja social dialog ”med beaktande av de nationella systemens mångfald och med respekt för arbetsmarknadsparternas självständighet”. Den sjunkande organisationsgraden framhålls som särskilt problematisk.

Kommissionen vill modernisera den branschvisa sociala dialogen på EU-nivå som tidvis varit så produktiv i att skapa ny arbetsrätt. De branschöverskridande arbetsmarknadsparterna har dock inte förhandlat fram något avtal som genomförts med lagstiftning under de senaste tio åren. Kommissionen välkomnar därför de pågående förhandlingarna om ett avtal om distansarbete och rätten att inte vara uppkopplad (se EU & arbetsrätt nr 3/2022 s. 1). Parterna uppmuntras att skaffa sig mandat från sina medlemmar på nationell nivå att förhandla och ingå fler avtal.

Kommissionen föreslår också att ministerrådet ska anta en rekommendation som ska stödja medlemsstaterna i arbetet med att främja social dialog och kollektivavtalsförhandlingar. Kärnan i rekommendationen är att de ska säkerställa en ”gynnsam miljö” för arbetsmarknadens parter att verka i. Social dialog i medlemsstaterna ska främjas på tre sätt:

• Samråd bör ske med parterna om den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken,
• parterna bör uppmuntras att förhandla och ingå kollektivavtal och
• stöd bör ges för att öka den organisatoriska och tekniska kapaciteten hos arbetsmarknadens parter.

Kollektiva förhandlingar bör särskilt bidra till en rättvis omställning till klimatneutralitet och hanteringen av den ”demografiska omställningen”, dvs. en åldrande befolkning. Medlemsstaterna ska se till att arbetsmarknadsmyndigheter och förliknings- och medlingsinstitut inte försvårar för social dialog. När det förekommer både direktvalda arbetstagarrepresentanter och fackliga förtroendevalda i det nationella systemet kan dessa behöva samordnas.

Modeller för utsträckning av kollektivavtals verkan diskuteras, men något förslag lämnas inte. Inte heller antyder kommissionen att EU:s arbetsrätt borde bli i högre grad semidispositiv och på det sättet stimulera förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna.

När det gäller genomförandet av de oberoende avtalen från EU:s sociala dialog sägs att de nationella arbetsmarknadsparternas representativitet och kapacitet bör stärkas.

Kommissionens initiativ utgör sammanfattningsvis inte något skifte såvitt gäller de punkter där EU:s arbetsrätt står i kontrast till den nordiska modellen för arbetsmarknadsreglering.

Eftersom den rättsliga grunden för rådsrekommendationen föreslås vara artikel 292 och 153.1 f i EUF-fördraget krävs enhällighet i ministerrådet. Det återstår att se om det är möjligt att nå enighet i den politiskt känsliga och rättsligt svåra frågan om hur social dialog och kollektivavtalsförhandlingar bäst stöttas av EU.

Niklas Selberg, docent
Lunds universitet 

COM(2023) 38 Förslag till Rådets rekommendation om stärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter i EU
COM(2023) 40 Meddelande Stärka den sociala dialogen i Europeiska unionen: ta vara på dess fulla potential för att hantera rättvisa omställningar