Arbetsdomstolen i Finland av gjorde sitt första betydande jämställdhetsmål den 14 april (34/1998). Det gällde giltigheten av villkor om s k erfarenhetstilllägg i det generella kollektivavtalet för den kommunala sektorn.

Bakgrunden var följande: Vid avtalsrundan 1995/1996 ersatte man systemet med ålderstillägg med en ordning som byggde på erfarenhetstillägg.

Ålderstillägg utgick som huvudregel för den tid som anställningsförhållandet pågick, oberoende av om arbete faktiskt utfördes. Också den som var sjukledig, föräldraledig eller studieledig kunde sålunda tjäna in ålderstillägg.

Det nyinförda erfarenhetstillägget bygger i stället på tanken att endast sådan aktiv verksamhet som faktiskt ger nyttig erfarenhet för den anställdas arbetsuppgifter berättigar till erfarenhetstillägg. Regeln om att tilllägget endast skall utgå för utfört arbete är emellertid inte undantagslös. Semester och tillfällig frånvaro på sammanlagt högst 30 dagar under kalenderåret dras inte av från den tid som berättigar till erfarenhetstillägg. Det innebar att arbetstagare med vissa särskilda typer av långtidsfrånvaro kom att missgynnas jämfört med andra.

Arbetstagarparterna i kollektivavtalen väckte talan och krävde att dessa skulle ogiltigförklaras i den del som innebar att erfarenhetstilllägget inte utgick för perioder då arbetstagare hade varit på moderskaps- eller föräldraledighet. Som grund åberopades att regeln stred mot jämställdhetslagen och var indirekt könsdiskriminerande, eftersom den i praktiken berörde betydligt flera kvinnor än män.

AD prövar först om bestämmelsen leder till att kvinnor faktiskt ställs i en sämre ställning än män. Det gör den. Att den som är på moderskapsledighet behandlas mindre förmånligt än den som fortsätter sitt arbete är i sig en könsdiskriminerande åtgärd (direkt könsdiskriminering, NBs kommentar). Också det faktum att arbetstagare inte tjänar in erfarenhetstillägg under föräldraledighet utgör olika behandling på grund av kön, eftersom kvinnor utnyttjar denna ledighetsform i betydligt större utsträckning än män gör.

Domstolen prövar sedan om denna särbehandling kan motiveras med ett objektivt skäl som inte har något med könsdiskriminering att göra, och kommer fram till att de skäl som arbetsgivarsidan åberopade inte var godtagbara. Enligt AD kan ett objektivt system med tillägg baserade på arbetserfarenhet i och för sig vara godtagbart. Arbetsgivarsidan kunde dock inte övertyga AD om att det system som var aktuellt här objektivt mätte och baserade sig på arbetserfarenhet. Också sådant arbete som de facto inte gav relevant erfarenhet kunde räknas med (liksom semester m m). Det faktum att man hade kommit överens om systemet i kollektivavtal saknade relevans. AD stödde sig bland annat på EG-rätten och EG-domstolens Gillespie-dom (C-342/93). Dessutom hänvisade den till FN:s avtal om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor vilket Finland ratificerat. Resultatet blev att kollektivavtalsvillkoren var ogiltiga till den del de hindrade att moderskaps- och föräldraledighet tillgodoräknades vid bestämning av erfarenhetstillägg. Domen var inte enhällig. En ledamot ville avslå talan helt och hållet, två ville avslå den del som gällde föräldraledigheten.
NB