Överraskande dom:
Inte fel dra in föräldrapeng vid utlandsflytt

I motsats till vad generaladvokaten föreslog har EG-domstolen slagit fast att den svenska försäkringskassan fick dra in föräldrapenningen för finskan Anne Kuusijärvi när hon flyttade tillbaka till sitt hemland. Avgörande blev att domstolen överraskande klassade föräldrapenningen som en familjeförmån och inte som en moderskapsförmån.

Anne Kuusijärvi födde barn i Sverige en månad efter att förordning nr 1408/71 hade blivit tillämplig här. När hon strax därefter flyttade tillbaka till Finland, drog försäkringskassan in föräldrapenningen med hänvisning till att hon hade utvandrat. Hon överklagade och åberopade förordningens artikel 22.1 b ii, som innebär att en arbetstagare som är berättigad till kontantförmåner enligt den behöriga statens lag behåller denna rätt även om hon flyttar till en annan medlemsstat. Riksförsäkringsverket å sin sida hänvisade till artikel 13.2 f. Den innebär, att om ett lands lag upphör att gälla för arbetstagaren utan att något annat lands lag blir tillämplig enligt de övriga kollisionsnormerna i förordningen, så är det bosättningslandets lag som skall tillämpas på honom eller henne. Och vilken dag och på vilka villkor som det förstnämnda landets lag upphör att gälla fastställs i dessa fall enligt dess egen lagstiftning. Det vill säga: Om svensk lag säger att svensk rätt inte längre är tilllämplig, så är det så.

I EG-domstolen invände den svenska och den norska regeringen liksom kommissionen att detta enbart gäller om arbetstagaren har slutat arbeta för alltid, men det höll varken generaladvokaten eller domstolen med om. Enligt dem är 13.2 f tillämplig även på dem som tillfälligt slutar arbeta.

Generaladvokaten ansåg emellertid att artikel 22 gav Kuusijärvi rätt att få den föräldrapenning hon en gång blivit berättigad till utbetald till Finland, oberoende av vilket lands lag som var tillämplig.

Det är här som domstolen kommer till en annan slutsats. Artikel 22 rör förmåner vid sjukdom och moderskap, men den svenska föräldrapenningen är inte en moderskapsförmån. Den är i stället en familjeförmån, eftersom den, enligt domstolen, syftar till att ge ersättning för uppfostran av barnet, att täcka andra kostnader för vård och uppfostran och att i förekommande fall mildra de ekonomiska nackdelar som följer av att en förälder avstår från förvärvsarbete. Den betalas solidariskt till föräldrarna, och även om modern till skillnad från fadern kan börja ta ut föräldrapenning redan under slutet av graviditeten, tillfaller största delen av föräldrapenningen den förälder som huvudsakligen vårdar barnet, vilken alltså lika väl kan vara fadern. Och enligt de särskilda bestämmelserna för familjeförmåner har en person i Kuusijärvis situation inte rätt att behålla föräldrapenningen sedan hon flyttat från Sverige.

Enligt professor Lotta Westerhäll vid Handelshögskolan i Göteborg är domen uppseendeväckande.
-Alldeles bortsett från att det är totalt verklighetsfrämmande med tanke på hur föräldrapenningen utnyttjas att säga att den inte är en moderskapsförmån, är domstolens resonemang svagt. Bara en mycket liten del av föräldraförsäkringen -det så kallade schablonbeloppet på 64 kr per dag som man får oberoende av tidigare inkomst -är avsedd att täcka föräldrarnas kostnader. I övrigt är den tänkt som en försäkring mot inkomstbortfall när den "risk" aktualiseras som det innebär att få barn, precis som när en sjukdomsrisk aktualiseras, säger Lotta Westerhäll.
KA

Mål nr C-275/96 Anne Kuusijärvi mot Riksförsärkingsverket, dom 11 juni 1998