Frågan om en ILO-konvention om ”contract labour” behandlades för andra året vid ILOs internationella arbetskonferens i juni. Utgångspunkten var att man i enlighet med resultatet av förra årets behandling skulle enas om en konvention åtföljd av en rekommendation (se EU & arbetsrätt nr 3/97). Liksom förra året var emellertid arbetsgivarna helt emot ett internationellt instrument, medan arbetstagarna argumenterade starkt för att konferensen skulle fullfölja det som påbörjats året innan.
Arbetsbyrån hade strax innan konferensens öppnande utarbetat ett alternativ till det ursprungliga diskussionsunderlaget för årets arbete. Förslaget innebar en omarbetad definition av begreppet ”contract labour” och en uppdelning av konventionstexten i två delar som kunde ratificeras var för sig. Diskussionen i utskottet för ”contract labour” kom att fokuseras dels på definitionsfrågan, dels på förslag om att man skulle anta en resolution i stället för en konvention och rekommendation.

Arbetsgivarna föreslog tidigt en resolution om att ämnet ”contract labour” skulle övervägas ytterligare innan frågan kunde slutbehandlas. Arbetstagarna svarade med ett eget resolutionsförslag. EU-ländernas regeringsföreträdare uttryckte en stark önskan om att arbetsgivar- och arbetstagarsidan själva skulle enas om en resolutionstext och avstod från att lägga fram några egna förslag.

Parterna enades också så småningom om en resolution som i korthet innebär att ämnet skall utredas ytterligare och att förhandlingar om en konvention skall tas upp på arbetskonferensens dagordning igen inom fyra år. I resolutionen nämns också möjligheten att de olika företeelser som täcks av uttrycket ”contract labour” kan behandlas separat.

Flera regeringsrepresentanter menade att det var ett nederlag för ILO att arbetskonferensen inte lett fram till ett bindande instrument. Andra menade tvärtom att resultatet visade på flexibilitet och pragmatism vilket är viktigt inom ILO.

MJ