Svenska Elektrikerförbundet (SEF) har beslutat att begära prövning i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna efter att ha förlorat ett pilotmål i arbetsdomstolen om drogtestning av personalen vid ett kärnkraftverk (AD 97/1998). Arbetsgivaren, OKG AB, hade beslutat att all personal, oberoende av misstankar, skulle drogtestas vart tredje år. I AD yrkade SEF att domstolen skulle förklara att lokalvårdaren Inga-Lill Wretlund inte var skyldig att genomgå alkohol- och narkotikatestning. Förbundet gjorde i första hand gällande att testningen stred mot artikel 8 punkt 1 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, enligt vilken envar har rätt till skydd för bl a sitt privatliv. OKG å sin sida hävdade att konventionen inte var tillämplig och att drogtester föll inom området för arbetsledningsrätten enligt det centrala kraftverksavtalet.

AD konstaterar att drogtestning kan vara konventionsstridig och därmed stridande mot svensk lag under särskilda omständigheter. Avgörande är omständigheterna i det enskilda fallet, t ex arbetsgivarens intresse av att företa drogtestning, graden av ingrepp i den personliga integriteten och sättet att utföra testningen.

OKG kan, enligt AD, genomföra drogtestning med stöd av arbetsgivarens arbetsledningsrätt, eftersom frågan har en sådan naturlig anknytning till verksamheten vid ett kärnkraftverk. De anställda behöver dock inte utan vidare underkasta sig drogtestning. Ett sådant beordrande kan vara ett överskridande av hur arbetsledningsrätten får utövas.

AD konstaterar sedan att säkerhetskraven vid ett kärnkraftverk gör att arbetsgivaren har ett starkt intresse av att genomföra drogtester. Skälen till att låta alla anställda oavsett arbetsuppgifter genomgå sådana tester anses också rimliga. Vidare finner AD att provtagningarna företas under former som är föga integritetskränkande. Avsaknaden av specifika misstankar om drogmissbruk samt effektivitetsbristerna i förfarandet för narkotikatestning har inte heller någon inverkan på integritetsbedömningen. Lokalvårdaren är därför skyldig att genomgå narkotikatestning. När det gäller alkoholtestningen blir bedömningen dock en annan. Det faktum att alkoholintag inte är straffbelagt och att bruket av alkohol är socialt accepterat minskar arbetsgivarens berättigade intresse. Alkoholtesterna har dessutom allvarliga effektivitetsbrister. Dessa måste enligt AD sättas i relation till att den enskilda människans alkoholbruk är i hög grad integritetskänsligt. Lokalvårdaren är därför inte skyldig att genomgå alkoholtestning.

Petra Herzfeld-Olsson