Taco van Peijpe: Employment Protection under Strain. Kluwer Law International 1998, 177 sidor

Anställningsskyddet skapar en struktur på arbetsmarknaden som arbetsgivare uppfattar som stel, men som för arbetstagarna är en grundsten i det sociala skyddet. Såväl i Sverige som i Tyskland har lagstiftaren försökt mjuka upp reglerna, men i båda fallen har uppmjukningen lett till krav på återställare. Anställningsskyddet kan sägas ha blivit en symbolfråga. Det är bakgrunden till Taco van Peijpes komparativa undersökning av anställningsskyddet i Danmark, Nederländerna och Sverige.
Boken ger ett pålitligt intryck. van Peijpe är väl insatt i de svenska reglerna och framhåller många viktiga drag i den svenska rättsutvecklingen. Bland annat inser han i hur hög grad den svenska arbetsrätten präglats av industristrukturen med stora exportföretag. Skillnaderna mellan svensk och dansk arbetsrätt skall ses mot bakgrund av att den danska arbetsmarknaden i större utsträckning präglas av småföretag.

Boken innehåller många intressanta påpekanden. van Peijpe diskuterar bland annat den anställningsskyddsliga som anordnats av Mayes och Soteri. I topp ligger länderna med det bästa anställningsskyddet och de är Spanien, Italien och Grekland. van Peijpe tycks vara lite besviken över att Nederländerna ligger så lågt i ligan, och man kan ana tendenser till bortförklaringar. De nordiska länderna är inte med, men det kan knappast ligga någon större ära i att ligga i topp tillsammans med Spanien, Italien och Grekland när högt utvecklade länder som Frankrike, Storbritannien och USA ligger i botten. Rankningen av länderna förtjänar nog att diskuteras ytterligare.

Mycket förtjänstfull är van Peijpes analys av den svenska arbetsrättens anpassning till EU. Det är en balanserad framställning där bristerna i den svenska implementeringen framhålls, lika väl som den i vissa fall ängsliga och överambitiösa strävan att vara bäst i klassen.

Även om framställningen för det mesta är balanserad finns några undantag. På sidan 33f ifrågasätts exempelvis påståendet att arbetsrättsliga regler kan vara ett hinder för en fri marknad. Här hemfaller författaren åt en polemik som inte hör hemma i en vetenskaplig framställning. Självfallet kan alla slags rättsliga regler vara ett hinder. Det svåra är att dra gränsen mellan skadliga och nyttiga inskränkningar i den fria marknaden.

Värdet av de tre grundmodellerna som lanseras kan diskuteras. van Peijpe tar anställningsskyddet i USA, Japan och Tyskland som teoretisk utgångspunkt. Jag har för min del svårt att se nordamerikanska och europeiska rättssystem som kompatibla i och med att rättssystemet i USA fyller en annan grundläggande samhällsfunktion än de europeiska. Detsamma gäller för Japan.

Sammanfattningsvis är van Peijpes komparativa undersökning i många hänseenden mönstergill. Resultaten är visserligen förutsebara, men värdet ligger främst i författarens kunniga granskning och diskussion av reglerna i de olika länderna.

Kent Källström
professor, Stockholms universitet