EU & arbetsrätt 4 1999


 

Klargörande dom om arbetsvillkor för utstationerade arbetstagare

Det har länge stått klart att EU-regleringen av fri rörlig- het för tjänster inte på något ingripande sätt begränsar värdlandets rätt att ställa krav på de villkor under vilka arbete kan utföras i landet. Det så kallade utstationeringsdirektivet (96/71/EG), vars implementeringsfrist löpte ut den 16 december 1999 reglerar ju också frågan framöver.

I målet Arblade som avgjordes nyligen frågade en belgisk domstol EG-domstolen bl a om artiklarna 59 och 60 (nu 49 och 50) i EG-fördraget innebär att det är förbjudet för värdstaten att ålägga företaget att betala arbetstagarna minimilön enligt kollektivavtal, att föra ett särskilt personregister, att utfärda ett särskilt registerkort för varje arbetstagare och att betala avgifter till ett system med stämplar för dåligt väder och för ”lojalitet”.

EG-domstolens avdelning om nio ledamöter utgår i sitt svar från den princip som en avdelning med endast tre domare slog fast 1996 i målet Guiot och Climatec SA (C-272/94). Principen innebär att ett företag som utnyttjar fri rörlighet för tjänster inte bör utsättas för dubbla pålagor. Man skall alltså inte behöva betala sådana avgifter i värdlandet som redan betalats i hemlandet. I den nya domen nyanseras vissa kategoriska uttalanden i 1996 års dom. Dessutom utgår domstolen uttryckligen från att det är den nationella domstolens sak att bedöma olika förmånssystem och avgöra om motsvarande förmåner garanteras i hemlandet, d v s om det är fråga om dubbla pålagor. Domstolen tillämpar givetvis inte utstationeringsdirektivet på fallet, men hänvisar likväl till det.

De centrala slutsatserna kan sålunda återges i tre punkter:
Artiklarna 59 och 60 i fördraget hindrar att en medlemsstat ålägger företag att betala arbetsgivaravgifter till sådana system som de belgiska systemen med stämplar för dåligt väder och för ”lojalitet” och att utfärda ett personligt registerkort för var och en av arbetstagarna, när företagen redan i etableringsstaten omfattas av skyldigheter som i huvudsak är jämförbara med hänsyn till deras syfte att tillvarata arbetstagarnas intressen, och avser samma arbetstagare och samma perioder.

Artiklarna hindrar också att en medlemsstat kräver att företag upprättar anställningsrelaterade handlingar eller arbetshandlingar i den form som krävs enligt bestämmelserna i denna stat, när det skydd som kan berättiga dessa krav redan säkerställs genom att företaget visar upp anställnings- och arbetsrelaterade handlingar som förs i enlighet med etableringsstatens bestämmelser.

Artiklarna hindrar däremot inte att en medlemsstat ålägger företag att hålla anställnings- och arbetsrelaterade handlingar tillgängliga på arbetsplatsen eller åtminstone på en åtkomlig och klart angiven plats i värdstaten så länge verksamhet pågår där, eftersom detta är nödvändigt för att möjliggöra en verkningsfull kontroll av att värdstatens bestämmelser följs.

Niklas Bruun

 

Mål nr C-369/96 Jean-Claude Arblade, Arblade & Fils SARL och C-376/96 Bernard Leloup och Serge Leloup, Sofrage SARL, dom den 23 november 1999


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör