EU & arbetsrätt 1 2002
Förslag
till direktiv om uthyrning omstritt in i det sista Arbetstagare
som hyrs ut av bemanningsföretag skall ha minst lika förmånliga
arbets- och anställningsvillkor som jämförbara arbetstagare
i kundföretaget, om inte en särbehandling är motiverad
av objektiva skäl. Det är huvudregeln i det förslag till
direktiv om arbetsvillkoren för anställda i bemanningsföretag
som kommissionen efter hård intern debatt till sist lade fram den
20 mars (KOM
(2002) 149 final). Huvudregeln
är alltså den som Europafacket EFS krävde i förhandlingarna
med arbetsgivarorganisationerna UNICE och CEEP, och det var motsättningarna
på den här punkten som gjorde att förhandlingarna strandade
(se EU
& arbetsrätt nr 3/01). Kommissionen vill å andra sidan
också ge medlemsstaterna stora möjligheter att göra undantag
från denna likabehandlingsprincip:
Principiellt
viktigt är att kommissionen uttryckligen definierar lön
som ett sådant anställningsvillkor som omfattas av likabehandlingsprincipen.
Det kan verka självklart, men hör också till det som varit
omstritt i förhandlingarna mellan parterna. Vissa arbetsgivardelegationer
hävdade med informellt stöd av kommissionens egen rättstjänst
att en sådan regel strider mot EG-fördragets artikel
137.6. Några
regler mot missbruk av inhyrd arbetskraft, som EFS krävt, innehåller
förslaget inte. Generaldirektoratet för sysselsättning
och socialpolitik hade tänkt sig en sådan, men artikeln ändrades
i sista stund och fick en rakt motsatt tendens. Där sägs nu
att staterna minst vart femte år skall se över gällande
begränsningar och förbud mot anlitande av inhyrd arbetskraft,
och avskaffa dem om de inte längre behövs för att skydda
arbetstagarna. Kerstin Ahlberg |
Institutet för social civilrätt | Webbredaktör |