EU & arbetsrätt 2 2004
Finland: 400 000 estländare argument för övergångsregler
I Finland trädde lagen om förutsättningarna
för förvärvsarbete för medborgare i Tjeckien, Estland,
Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien i kraft den
1 maj 2004 (309/2004). Lagen, som alltså inte gäller för
medborgare i Malta och Cypern, innebär att medborgare i de övriga
åtta nya medlemsländerna likställs med medborgare från
länder utanför EU då det gäller arbetstagarnas rätt
till fri rörlighet. Regeln har dock vissa undantag, bl a för
personer som redan arbetade i Finland när lagen trädde i kraft.
Den finska inställningen till möjligheterna att begränsa den fria rörligheten för arbetskraft har framförallt präglats av den snabba trafiken med bärplansbåtar mellan de baltiska länderna och Finland, som gör att man billigt och snabbt kan komma över från dessa länder för att söka arbete. Detta gäller särskilt Estland.
En intervjuundersökning som finska LO (FFC) låtit göra gav vid handen att stora grupper arbetstagare (enligt vissa uppgifter 400 000 personer) var beredda att söka och ta arbete i Finland. Mot denna bakgrund kom statsmakten och arbetsmarknadsparterna i Finland redan under den föregående regeringens tid överens om att ta vara på möjligheten att införa övergångsregler.
Beslutet var dock inte okontroversiellt. Särskilt
den gröna riksdagsgruppen motsatte sig förslaget och nuvarande
statsminister Vanhanen föreslog offentligt under riksdagsbehandlingen,
stödd av arbetsgivarparten, att man skulle begränsa övergångsperioden
till ett år. Inte minst det faktum att ett flertal finska bemanningsföretag
etablerat sig i Estland med syfte att hyra ut arbetskraft över gränsen
fördes fram som ett argument mot att ha en för lång övergångsperiod.
Lagen godkändes dock som planerat för
en period om två år. Enligt förarbetena (reg.prop 172/2003)
skall giltighetstiden kunna förlängas. Mot bakgrund av den debatt
som fördes vid lagens tillkomst förefaller det dock osannolikt
att den förlängs.
