EU & arbetsrätt 2 2010
EU ger riktlinjer för lönebildningen i medlemsstaterna
"Oacceptabel inblandning i avtalsförhandlingarna"
Nu tar EU den ekonomiska
krisen till intäkt för att ge
rekommendationer om
hur löneförhandlingarna ska gå
till i medlemsstaterna. Enligt de
riktlinjer för medlemsstaternas
ekonomiska politik som stats- och
regeringscheferna enades om vid
toppmötet den 17 - 18 juni bör
lönebildningen ta hänsyn bland
annat till skillnader i kompetens,
lokala arbetsmarknadsvillkor och
de stora skillnaderna i ekonomiska
resultat mellan regioner, sektorer
och företag i samma land.
Lönenivåer hör uttryckligen
till de frågor som EU inte får
lagstifta om. Men genom den s.k.
öppna samordningsmetoden har
EU ett instrument för att påverka
medlemsstaterna även i frågor
som dessa har ensamrätt att själva
bestämma om. Den går ut på att
ministerrådet utfärdar rekommendationer
och riktlinjer, som
inte är rättsligt bindande men som
i realiteten ändå har en påverkan
genom det politiska tryck som EUs
institutioner kan utöva med stöd
av riktlinjerna. Metoden är därför
mycket omtyckt, inte minst av
Europeiska kommissionen. Hittills
har den dock inte använts för att
påverka lönebildningen, men nu är
det alltså dags.
I riktlinje 2 med rubriken "Hantera
makroekonomiska obalanser"
rekommenderas medlemsstaterna
bl.a. att "främja rätt ramvillkor"
för löneförhandlingssystemen
och en utveckling av arbetskraftskostnaderna
som är förenlig med
prisstabilitet, produktivitetstrender
på medellång sikt och behovet
av att minska makroekonomiska
obalanser. De här "lönesättningsramarna"
ska göra det möjligt med
en lönebildning som tar hänsyn
till skillnader i kompetens, lokala
arbetsmarknadsvillkor och de stora
skillnaderna i ekonomiska resultat
mellan regioner, sektorer och företag
i samma land. Här sägs också
att "en lämplig lönesättning" i den
offentliga sektorn bör ses som en
viktig signal för att trygga återhållsamhet
med löneökningarna i den
privata sektorn.
Efter att ha tagit del av kommissionens
förslag till riktlinjer från
april begärde de svenska fackliga
centralorganisationerna LO, TCO
och Saco att Sveriges statsminister
skulle försöka få passagerna om
lönebildningen strukna. Det de
invände mot var inte i och för sig
att lönesättningen och arbetskraftskostnaderna
ska vara förenliga med
prisstabilitet, produktivitetstrender
och behovet av att minska makroekonomiska
obalanser. De menar
att det är oacceptabelt att EU
överhuvudtaget uttrycker en åsikt
om hur kollektivavtal ska utformas
eller på vilken nivå de ska slutas.
Det är och måste förbli en fråga för
arbetsmarknadens parter i medlemsländerna,
menar de. Men i den
text som slutligen antogs hade riktlinjerna
tvärtom blivit mer utförliga
på den här punkten.
Även arbetsgivarorganisationen
BusinessEurope reagerade mot
förslaget. I ett uttalande underströk
den att eventuella skrivningar om
förhandlingarna mellan arbetsmarknadens
parter och löneutvecklingen
måste respektera parternas
autonomi.
Den enda referensen till parterna
i riktlinjerna lyder "Här har
arbetsmarknadens parter en viktig
roll att spela".
