EU & arbetsrätt 2 2010
Generaladvokat föreslår ny balans mellan arbetstagarskydd och fri rörlighet
Sedan den 1 december
2009 då Lissabonfördraget
trädde ikraft ska EU verka
för en hållbar utveckling i Europa
som bl.a. bygger på en "social
marknadsekonomi" (artikel 3.3
EUF-fördraget). En av tiotusenkronorsfrågorna
har sedan dess
varit om detta, tillsammans med
exempelvis artikel 9 om att EU
vid genomförandet av sin politik
ska beakta kraven på socialt skydd,
samt det faktum att rättighetsstadgan
numera är bindande, innebär
någon skillnad vid tillämpningen
av materiell EU-rätt vid t.ex.
utstationering. Frågan är aktuell i
målet Santos Palhota som rör just
utstationering av arbetstagare. I sitt
förslag till avgörande argumenterar
generaladvokaten Cruz Villón för
ett sätt att balansera de nya bestämmelserna
om sociala hänsyn mot
reglerna om fri rörlighet för tjänster.
Och han menar att skydd för
arbetstagare numera är uttryckligt
reglerat i fördraget varför det utgör
primärrätt. Skydd för arbetstagare
är då inte längre ett undantag som
ska tolkas restriktivt i de fall då det
kan motivera inskränkningar av den
fria rörligheten för tjänster.
Efter dessa allmänna ställningstaganden
prövar generaladvokaten
olika bestämmelser i den belgiska
lagstiftningen. Det återstår att se
om EU-domstolen på samma sätt
kommer att ge sig in på ett allmänt
resonemang. Det kan noteras att
den danska regeringen valt att yttra
sig i målet.
