EU & arbetsrätt 3 2010
Norges regering beredd ändra regler
om arbetsvillkor i offentliga kontrakt
Norges regering är beredd att
delvis tillmötesgå klagomålen
från Eftas övervakningsorgan
ESA mot den reglering
som syftar till att uppfylla landets
förpliktelser mot ILO enligt konvention
nr 94 om arbetsklausuler
i offentliga kontrakt. Det framgår
av ett förslag som Arbeidsdepartementet
och Fornyings-, administrasjons-
og kirkedepartementet
sänt ut på remiss (høring).
Som EU & arbetsrätt tidigare rapporterat fick den norska regeringen förra året
en s.k. öppningsskrivelse där ESA ifrågasatte om
föreskriften
om löner och arbetsvillkor i offentliga kontrakt, som tillämpas vid
offentlig upphandling, är förenlig med EES-rätten (se
EU & arbetsrätt
nr 3-4/2009 s. 7). Den centrala bestämmelsen lyder:
Oppdragsgiver skal i sine kontrakter stille krav om at ansatte hos leverandører
og eventuelle underleverandører som direkte medvirker til å oppfylle kontrakten,
har lønns- og arbeidsvilkår som ikke er dårligere enn det som følger av
gjeldende landsomfattende tariffavtale, eller det som ellers er normalt for
vedkommende sted og yrke. Dette gjelder også for arbeid som skal utføres i
utlandet.
ESA kritiserar regeln från två utgångspunkter:
* dels anger den inte tillräckligt tydligt vilka löne- och anställningsvillkor
som leverantörer och underleverantörer måste ge de anställda,
* dels utgör den, enligt EUdomstolens dom i målet Rüffert, ett otillåtet hinder
för den fria rörligheten för tjänster eftersom den bara gäller i offentlig
sektor.
Regeringen anser att Norge har
implementerat ILO-konventionen
på ett sätt som är förenligt med
EES-rätten och har tillbakavisat
ESAs kritik. Samtidigt, skriver
departementen nu, kan det av flera
skäl vara klokt att anpassa föreskriften bättre till utstationeringsdirektivet.
Därmed skulle också ESAs invändningar på den första punkten bli tillgodosedda.
För det första föreslår departementen att tillämpningsområdet ska
begränsas. Nu omfattas upphandlingskontrakt i alla tjänstesektorer och bygg- och
anläggningsbranschen. I fortsättningen kan det räcka med att de branscher
omfattas där man av erfarenhet vet att social dumpning förekommer, dvs. bygg-
och anläggningsarbete, renhållning, hälsa och omsorg, transporter och hotell och
restaurang.
För det andra bör föreskriften precisera vilka löne- och anställningsvillkor som
ska uppfyllas i samband med fullgörande av kontrakten. För områden som är täckta
av en föreskrift om allmängiltigt kollektivavtal är det dessa villkor som
gäller. På områden där det inte
finns något sådant ska uppdragsgivaren
kräva att leverantörerna tilllämpar
villkoren i ett rikstäckande
kollektivavtal. Det ska dock inte
gälla alla villkor, bara minimivillkor
om arbetstid, lön och ersättning
för resa, kost och logi. Där det
inte heller finns något rikstäckande kollektivavtal ska uppdragsgivarna enligt gällande föreskrift
kräva att arbetsgivarna tillämpar de löne- och arbetsvillkor "som ellers
er normalt for vedkommende sted og
yrke". Det kravet är antagligen bäst
att avskaffa, eftersom det är svårt
att tillämpa och problematiskt i
förhållande till EU-rättens krav på
transparens, skriver departementen.
Men på den punkten är de särskilt
intresserade av att höra vad remissinstanserna
tycker.
För det tredje föreslår de att
föreskriften inte längre ska gälla för
kontrakt som ska fullgöras i utlandet.
Givetvis ska offentliga uppdragsgivare
ta socialt ansvar också
i samband med arbete som utförs
i utlandet, men det är i praktiken
omöjligt att etablera ett system där
norska uppdragsgivare har en överblick
över aktuella anställningsvillkor
i utlandet och ta in konkreta
krav i kontrakten på att dessa följs,
skriver departementen.n var den 30 september.
