EU & arbetsrätt 3 2010
Sveriges Justitiekansler avslår begäran om skadestånd
"Arbetsmiljökrav stred inte mot fria rörligheten för varor"
Arbetsmiljöverket bröt inte
mot EU-rätten när den
förbjöd marknadsföringen
av en tysktillverkad rullställning,
och svenska staten är följaktligen
inte skyldig att betala skadestånd
till tillverkaren. Det menar Sveriges
Justitiekansler som drar en annan
slutsats än länsrätten hade gjort.
Rullställningen, som tillverkas av
Zarges GmbH & Co, var godkänd i
Tyskland, men det räckte inte enligt
svenska regler som ställde strängare
krav. Arbetsmiljöverket förbjöd därför
visning och marknadsföring av
den och liknande produkter i Sverige,
så länge Zarges inte kunde visa
att de var typgodkända av ett ackrediterat
certifi eringsorgan enligt
verkets kungörelse AFS 1990:12.
Föreläggandena var förenade med
vite och började gälla omedelbart.
Zarges ansåg att förbuden innebar
ett otillåtet hinder mot den fria rörligheten
för varor och överklagade
till länsrätten. Så småningom kom
Zarges in med den dokumentation
som krävdes och Arbetsmiljöverket
upphävde föreläggandena.
Detta hände 2007. Processen
i länsrätten löpte vidare eftersom
tillverkaren hade yrkat att det ursprungliga
förbudet skulle upphävas
från det att det hade utfärdats. 2009
biföll länsrätten Zarges överklagande
med motiveringen att kravet på
typkontroll stred mot EU-rättens
proportionalitetsprincip.
Styrkt av framgången gick
Zarges till Justitiekanslern (JK) och
begärde att staten skulle betala skadestånd
på grund av överträdelse av
EU-rätten. Men JK gjorde
en helt
annan bedömning. JK påpekar att
länsrättens avgörande saknar rättskraft
i en eventuell skadeståndsprocess
som prövas i allmän domstol,
och gör en självständig bedömning.
Hon konstaterar först att det inte
fi nns några unionsrättsliga regler
för hur rullställningar ska vara beskaffade,
och att medlemsländerna
inte heller har enats om någon
gemensam procedur för att bedöma
om en produkt stämmer överens
med föreskrifter eller standarder.
Det krav på förhandstillstånd som
AFS 1990:12 innebär ska därför
prövas mot fördragets regler om fri
rörlighet för varor. Syftet med kravet
är att skydda arbetstagares hälsa
och säkerhet, vilket enligt JK är
ett sådant syfte som kan motivera
inskränkningar i den fria rörligheten.
Det betyder att det är tillåtet
om det är förenligt med proportionalitetsprincipen.
Och det är
det, menar JK. Reglerna är kända
på förhand och ger inte utrymme
för skönsmässiga bedömningar.
Kontroller som gjorts av behöriga
organ i andra länder behöver inte
göras om. Efterhandskontroll av
den här typen av produkt kan inte
effektivt tillgodose skyddet för
arbetstagarnas hälsa och säkerhet.
Och typkontrollen medför inte
heller någon orimlig tidsutdräkt
eller oproportionerliga kostnader.
Eftersom Arbetsmiljöverkets beslut
alltså inte innebar någon överträdelse
av EU-rätten är staten inte
skadeståndsskyldig, slutar JK.
