EU & arbetsrätt 1 2011
Könsdiskriminerande direktivregel ogiltigförklarad
Tjänstepensionssystemen kan påverkas indirekt
Är det förenligt med EUs
grundläggande rättigheter
att ta hänsyn till kön som
en riskfaktor vid utformningen av
privata försäkringsavtal? Denna
fråga besvaras i huvudsak nekande
av EU-domstolen i en dom där den
förklarar en könsdiskriminerande
bestämmelse i ett direktiv ogiltig
fr.o.m. den 21 december 2012.
Domen rör privata försäkringar,
men har sannolikt implikationer
även för tjänstepensioner (arbejdsmarkedspensioner).
Individuella försäkringsavtal omfattas
av direktivet om likabehandling
av kvinnor och män när det gäller
tillgång till och tillhandahållande
av varor och tjänster (2004/113).
Direktivets utgångspunkt är att
kön inte får användas som en faktor
vid beräkning av premier och
ersättningar (ydelser) i försäkringar.
Artikel 5.2, som domstolen underkände
i målet Test-Achats, ger
dock medlemsstaterna möjlighet att
tillåta kön som beräkningsfaktor,
om kön är avgörande för riskvärderingen.
Detta måste i så fall kunna
dokumenteras med relevanta och
korrekta försäkringstekniska och
statistiska uppgifter.
Flera av dem som deltog i processen
framhöll att syftet med artikel 5.2
är att ta hänsyn till försäkringsverksamhetens
särdrag. När ett försäkringsavtal
ingås kan man inte med
säkerhet säga om, när och i vilken
mån försäkringstagaren kommer att
göra bruk av de tjänster som försäkringsbolaget
erbjuder. Vid den
försäkringstekniska beräkningen
av premier och ersättningar är det
nödvändigt att använda prognoser
för att bedöma sannolikheten/
risken. Vid pensionsförsäkringar
beror den t.ex. på den försäkrades
beräknade livslängd, vid ansvarsförsäkring
för motorfordon på risken
för att han eller hon kommer att
orsaka en olycka, och vid privata
sjukförsäkringar på sannolikheten
för att den försäkrade kommer
att behöva vissa sjukvårdstjänster.
Normalt gör man inte individuella
prognoser för den enskilda personen. Det är tillåtet att anlägga ett
grupperspektiv vid riskvärderingen
i stället för – eller jämsides med –
en individuell bedömning, förutsatt
att valet av jämförelsegrupper inte
strider mot något diskrimineringsförbud.
EU-domstolen har inte före Test-Achatsmålet klart tagit ställning till
om skillnader som enbart statistiskt
har samband med kön kan legitimera
särbehandling vid utformning
av försäkringar. Inom tillämpningsområdet
för det unionsrättsliga
diskrimineringsförbudet är det fast
rättspraxis att statistiska data kan
tyda på att det föreligger indirekt
diskriminering. Men EU-domstolen
har aldrig accepterat statistik
som enda hållpunkt – och därmed
ytterst som motivering – för att
det föreligger direkt diskriminering.
Det hänger samman med att
förbuden mot direkt och indirekt
diskriminering är av olika karaktär.
Förbudet mot indirekt diskriminering
är en avvägningsnorm. Det är
bara förbjudet att använda indirekt
diskriminerande kriterier om de
inte är objektivt motiverade av ett
legitimt syfte och de medel som används
för att nå detta syfte inte kan
anses lämpliga och nödvändiga.
Förbudet mot direkt diskriminering
är däremot nästan absolut. Direkt
diskriminering på grund av kön är
– bortsett från positiv särbehandling
och skydd av gravida – tillåten
enbart när man kan slå fast att det finns relevanta skillnader mellan
kvinnor och män som kräver att de
behandlas olika (det kallas också
att kön är en verklig yrkeskvalifikation).
När försäkringspremier och
-ersättningar beräknas olika för
män och kvinnor uteslutande eller
huvudsakligen på basis av statistik
krävs det att de – enbart statistiska
– skillnaderna i förväntad livslängd
för kvinnliga och manliga försäkringstagare,
deras riskbeteende i
trafiken och deras benägenhet att ta
sjukvårdstjänster i anspråk, kan tillskrivas
deras kön i avgörande grad.
Det tycks klart att också talrika andra
faktorer spelar en viktig roll för
dessa försäkringsrisker. En persons
livslängd påverkas också av hans eller
hennes ekonomiska och sociala
förhållanden och livsstil. Med tanke
på hur de traditionella könsrollerna
alltmer har förlorat i betydelse kan
beteendefaktorers inverkan på en
persons hälsa och förväntade livslängd
inte (längre) entydigt sättas i
samband med kön.
Direkt handlar Test-Achatsmålet
enbart om privata försäkringar.
Man kan fråga sig om det också
har betydelse för tjänstepensioner.
Sådana pensioner och andra former
av försäkringar som är knutna till
anställningen, t.ex. sjukförsäkringar
som betalas av arbetsgivaren,
omfattas av EUF-fördragets artikel
157 om likalön. Denna bestämmelse
kompletteras av det omarbetade
direktivet om likabehandling
av kvinnor och män i arbetslivet
(2006/54), vars kapitel 2 handlar
om företags- eller yrkesbaserade
socialförsäkringssystem, i praktiken
framförallt tjänstepension. Också i
detta direktiv fi nns direkt könsdiskriminerande
regler, särskilt artikel
9.1 h, som tillåter särbehandling
när det gäller ersättningsnivå med
hänvisning till försäkringstekniska
faktorer. Det ligger nära till hands
att anta att Test-Achatsdomen betyder
att också denna regel får anses
ogiltig efter en övergångsperiod.
