Europadomstolen för mänskliga rättigheter avslog den 30 juli 1998 slutligen den förre restaurangägaren Torgny Gustafssons ansökan om resning i målet mot svenska staten. Fallet har sitt ursprung i en konflikt mellan Gustafsson och Hotell- och Restauranganställdas förbund, som utsatte honom för ingripande stridsåtgärder då han vägrade att teckna kollektivavtal. Efter misslyckade försök att förmå svenska myndigheter att ingripa i konflikten klagade han inför Europakommissionen för mänskliga rättigheter. Han hävdade bl a att svenska staten misslyckats med att skydda hans negativa föreningsfrihet enligt Europakonventionens artikel 11. Målet fördes vidare till Europadomstolen, som emellertid kom till slutsatsen att artikel 11 inte hade kränkts (Gustafsson v Sweden 18/1995/524/610).

Gustafsson begärde därefter resning, då han ansåg sig kunna visa att regeringens uppgifter om arbetsförhållandena på arbetsplatsen var felaktiga, liksom påståendet att förbundet hade en medlem där som hade klagat. Gustafsson menade att regeringens uppgifter i denna del varit avgörande för domstolens slutsatser. När domstolen, i full sammansättning, slutligen avslog resningsansökan, underströk den att artikel 11 inte garanterar någon rätt att slippa teckna kollektivavtal, och att det avgörande för dess ursprungliga beslut var att Gustafsson hade kunnat teckna kollektivavtal antingen genom att ansluta sig till en arbetsgivarorganisation eller genom att sluta ett hängavtal. Hängavtalet innefattade inte heller så ekonomiskt dåliga villkor att Gustafsson i själva verket hade hade varit tvungen att ansöka om medlemskap i arbetsgivarföreningen.

Petra Herzfeld-Olsson