Vid ett toppmöte i slutet av mars mellan aktörerna i den ”sociala dialogen” kommer de europeiska arbetsgivarorganisationerna UNICE och CEEP och den europeiska fackliga samorganisationen ETUC att underteckna det ramavtal om tidsbegränsade anställningar som deras förhandlingsdelegationer enades om i mitten av januari. De skall då också överlämna en begäran om att kommissionen skall föreslå ett direktiv som gör avtalet förpliktande för medlemsstaterna.

Avtalets ändamål är två: att förhindra diskriminering av människor med tidsbegränsade anställningar och att förebygga missbruk av sådana anställningar.

Här finns en betydande skillnad jämfört med avtalet om deltidsarbete som slöts 1997, och som det nya avtalet delvis liknar. Ändamålet med deltidsavtalet är inte bara att förhindra diskriminering, det avser dessutom att direkt främja deltidsarbete, vilket i sin tur antas främja sysselsättningen. Arbetsgivarna hade gärna sett motsvarande skrivningar i det nya avtalet. Men här deklarerar parterna nu i stället att tillsvidareanställning är, och kommer att vara, den vanliga (general) anställningsformen, och att den bidrar till högre livskvalitet och bättre prestationer. Samtidigt är de ense om att tidsbegränsade anställningar under vissa omständigheter fyller ett behov för både arbetsgivare och arbetstagare.

Efter deltidsavtalets mönster slår de sedan fast att arbetstagare med tidsbegränsade anställningar inte får ges sämre anställningsvillkor än jämförbara arbetstagare med tillsvidareanställningar, om det inte är motiverat av sakliga skäl. Definitionen av vad som är en jämförbar arbetstagare är stramare än i deltidsavtalet, som ger utrymme för diverse obestämda kriterier.

För att förhindra missbruk i form av på varandra följande (successive) tidsbegränsade anställningar skall medlemsstaterna fastställa vad som är sakliga skäl för att förnya sådana anställningar, hur länge upprepade tidsbegränsade anställningar sammanlagt får vara eller hur många gånger i följd som sådana anställningar får förnyas. De skall också fastställa hur begreppet ”på varandra följande” skall definieras och under vilka omständigheter tidsbegränsade anställningar skall anses vara tillsvidareanställningar.
För att tillfälligt anställda skall ha samma möjligheter som andra arbetstagare att bli tillsvidareanställda skall arbetsgivarna informera om vilka lediga jobb som finns i företaget, t ex genom anslag på en lämplig plats. Så långt det går, skall arbetsgivarna också ge dem möjlighet till vidareutbildning.

Parterna noterar också att de sociala trygghetssystemen fungerar allt sämre ihop med de nya mönstren på arbetsmarknaden. De uppmanar därför än en gång medlemsstaterna att ta itu med problemet. För egen del medger de att också de yrkesbaserade trygghetssystemen behöver moderniseras, särskilt så att arbetstagare kan ”ta med sig” sina intjänade rättigheter när de byter arbetsgivare.
Parterna är överens om att överväga ett liknande avtal om uthyrning av arbetskraft.

Kerstin Ahlberg