Likabehandlingsprincipen gäller också i det militära

EG-domstolen har nyligen i två mål behandlat frågan om och i vilken utsträckning likabehandlingsdirektivet (76/207) omfattar anställning av kvinnor i medlemsstaternas väpnade styrkor.

Det första rörde Angela Maria Sirdar som blev erbjuden arbete som kock i den brittiska marinkåren. När myndigheterna insåg att hon inte var man tog de tillbaka erbjudandet.

Enligt begäran om förhandsavgörande är kvinnor utestängda från tjänstgöring i marinkåren på grund av kravet på ”interoperativitet”, som innebär att varje marinsoldat oavsett specialisering skall kunna strida i en kommandotrupp. Storbritannien försvarade systemet med motiveringen att beslut om försvarsmaktens organisation, särskilt de som går ut på att säkerställa stridsdugligheten, är generellt undantagna från likabehandlingsprincipen. I andra hand hävdade regeringen att artikel 2.2 i likabehandlingsdirektivet tillåter medlemsstaterna att utestänga kvinnor från sådana stridsförband som den brittiska marinkåren. EG-domstolen avvisade påståendet att fördraget generellt undantar alla åtgärder som vidtas med hänvisning till allmän säkerhet från gemenskapsrättens tillämpningsområde. Däremot höll den med om att direktivet tillåter att kvinnor utestängs från sådana förband som marinkåren.

Domstolen tillämpade proportionalitetsprincipen med stöd av målet Johnston (222/84), men anmärkte också med hänvisning till Leifer-målet (C-83/94) att nationella myndigheter har ett utrymme för skönsmässig bedömning när de beslutar om åtgärder för att säkerställa allmän säkerhet. Mot bakgrund av dessa principer underströk domstolen att marinkåren ”väsentligen skiljer sig från hur andra brittiska militärförband är organiserade” då även kockarna i denna kår måste tjänstgöra som kommandosoldater i frontlinjen, och att alla som tillhör kåren utan undantag anställs och utbildas för detta. Med utnyttjande av utrymmet för eget skön och utan att åsidosätta proportionalitetsprincipen har myndigheterna följaktligen kunnat anse att de särskilda villkoren för gruppering av marinkårens stridsförband kräver att kvinnor utestängs.

Det andra målet handlade om ett mycket vidare undantag. Bundeswehr hade avslagit elektroingenjören Tanja Kreils ansökan om tjänstgöring vid ett underhållsförband då både grundlag och vanlig lag utestänger kvinnor från vapentjänst.
Den tyska regeringen lade i huvudsak fram samma argument som den brittiska i Sirdar-målet, och EG-domstolen resonerade på samma sätt. Den fann helt enkelt att det tyska undantaget var för vidsträckt, eftersom det gäller alla militära anställningar utom tjänster som sjukvårdare och militärmusiker.

Efter dessa två avgöranden står det klart att likabehandlingsprincipen omfattar alla militära anställningar som inte innebär användning av vapen. Samtidigt kan medlemsstaterna lagligen utestänga kvinnor från stridstjänst. Resultatet är inte överraskande, med tanke på domstolens tidigare praxis. Om domstolen fann det rimligt att utestänga kvinnor från polisiärt arbete i Ulster på grund av de allvarliga inre motsättningarna där (mål 222/84 Johnston mot Chief Constable of the RUC) är det knappast förvånande att den inte fann anledning att invända mot att kvinnor utestängs från ett förband där varenda medlem inklusive kocken skall kunna delta i närstrid. Likaså var det osannolikt att den skulle godta att kvinnor utestängs från alla tjänster inom armén utom de som sjukvårdare och militärmusiker, när den fann det orimligt att utestänga kvinnor från 70 procent av tjänsterna inom den franska polisen på grund av generaliseringar om polisens verksamhet (mål 318/86 Kommissionen mot Frankrike). Att dra andra slutsatser hade varit att tillförsäkra militären ett speciellt undantag från gemenskapsrätten. EG-domstolen har nu gjort klart att fördraget inte ger grund för något sådant undantag.

Lynn Roseberry

Mål C-273/97 Sirdar mot The Army Board, Secretary of State for Defence, dom den 26 oktober 1999, mål C-285/98 Kreil mot Tyskland, dom den 11 januari 2000