Hållbar arbetsrätt målet för Arbetslivsinstitutets översyn

För att den arbetsrättsliga lagstiftningen skall fungera måste den vara hållbar. Den skall med andra ord inte vara beroende av tillfälliga förändringar av riksdagens sammansättning eller av konjunktursvängningar och den skall kunna anpassas till förändringar på arbetsmarknaden. Det är utgångspunkten för den översyn av arbetsrätten som just nu görs vid Arbetslivsinstitutet på uppdrag av regeringen.

Det var i somras som Arbetslivsinstitutet fick i uppdrag att se över vissa arbetsrättsliga frågor. De områden som enligt regeringen särskilt skall omfattas av översynen är

• arbetstagarbegreppet och tilllämpningsområdet för den arbetsrättliga lagstiftningen,
  
• tidsbegränsade anställningar,
  
• samverkan och lojalitet mellan arbetsgivare och arbetstagare, samt
• gränsdragningen mellan uppsägningar på grund av arbetsbrist och uppsägningar av personliga skäl.
  

Översynen skall ta sin utgångspunkt i de förändringar som skett på arbetsmarknaden. En utbredd uppfattning är att arbetskraftens sammansättning förändrats i riktning mot att en allt större andel har en lösare koppling till företag och myndigheter. Bland annat har andelen tidsbegränsat anställda och uppdragstagare ökat på bekostnad av andelen tillsvidareanställda. En annan utbredd uppfattning är att arbetsorganisationen och därmed de anställdas arbetsuppgifter har förändrats. Man antar till exempel att arbetstagare i dag typiskt sett har bredare arbetsuppgifter och större ansvar än tidigare och att metoderna för övervakning av hur arbetet bedrivs har förskjutits från detaljstyrning av varje arbetsmoment till ett större mått av målstyrning.

En första uppgift för oss är därför att beskriva de förändringar i arbetsliv, samhällsliv och näringsliv som är relevanta för de ovan utpekade områdena. Centrala frågor i denna del är vilka förändringar som faktiskt kan iakttas, vilka drivkrafterna bakom utvecklingen är och vilka effekter utvecklingen har för enskilda och för arbetsmarknadens funktionssätt.

Mot bakgrund av denna beskrivning av förändringarna på arbetsmarknaden skall vi analysera gällande svensk arbetsrätt. Vi kommer att lägga särskild vikt vid analysen av vilka förändringar eller förskjutningar som kan iakttas i det rättsliga materialet. Vår ambition är att inte begränsa analysen till utvecklingen av lagstiftning och rättspraxis, utan att även – så långt möjligt – beakta avtalsutvecklingen.

Ett syfte vid analysen av gällande rätt är, enligt regeringens beslut, att bedöma om rättsläget uppfyller kraven på trygghet och inflytande för de anställda inom ramen för en flexibel arbetsmarknad. Vidare skall vi beakta de små och medelstora företagens behov. Analysen bör belysa principer för arbetsrättens framtida utveckling, och i den mån vi anser att en förändring bör ske genom lag kan vi arbeta fram konkreta lagförlag.

Vi uppfattar detta som att vår uppgift är att söka lösningar vilka tillgodoser såväl behovet av trygghet och inflytande för arbetstagarna som intresset av en effektiv och flexibel arbetsmarknad och ett gynnsamt företagsklimat, eller i vart fall utgör en rimlig balans mellan dessa intressen.

Det behöver inte påpekas att det finns vitt skilda uppfattningar om hur viktningen av dessa intressen bör ske. Enligt vår uppfattning är det en central uppgift för arbetsrättlig lagstiftning att tjäna som en stabil grund på vilken arbetslivets utveckling kan bygga. För att fungera måste den arbetsrättsliga lagstiftningen vara hållbar. Med detta menar vi en reglering som

• inte är beroende av tillfälliga förändringar av riksdagens sammansättning,
  
• inte är beroende av upp- och nedgångar i konjunkturer samt
  
• är möjlig att anpassa till de förändringar som sker på arbetsmarknaden.
  

Vi ser det följaktligen som centralt att försöka artikulera sådana utgångspunkter för en arbetsrättslig reglering som kan få ett brett stöd och försöka bygga vidare på dem. Frågor som måste diskuteras är exempelvis enligt vilka mekanismer vi skall beakta småföretagens särskilda behov inom arbetsrättsregleringen:

Är det ändamålsenligt att skapa särregler för småföretag eller bör regleringen vara enhetlig, men såpass flexibel att småföretagens intressen kan beaktas? Bör vi arbeta med ett enhetligt arbetstagarbegrepp inom hela arbetsrätten? Bör den arbetsrättsliga regleringen vara uppbyggd så att den förhåller sig neutral till olika anställningsformer, men samtidigt garanterar en rimlig bastrygghet för de anställda oberoende av anställningsform? Eller bör regleringens målsättning vara att rensa ut och kringskära anställningsformer som skapar otrygghet för de anställda? Ännu en fråga är om lagregleringen på olika sätt kan främja anställningsbarheten hos löntagarna.

Niklas Bruun
Jonas Malmberg
Helga Hullmann
Jonas Alberg