EU & arbetsrätt 1 2001
Konstitutionellt
perspektiv på arbetsrätten Lena Maier:
EU, Arbetsrätten och Normgivningsmakten. Doktorsavhandling, Stiftelsen
Skrifter utgivna av Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Visby
2000, 522 sidor, ISBN 91-7223-087-8 Detta
är en avhandling på ett högt juridiskt teoretiskt plan
av forskaren vid Arbetslivsinstitutet Lena Maier. Den bevisar naturligtvis
i första hand författarens goda förmåga, men också
att Arbetslivsinstitutet kan stimulera till framstående akademisk
diskussion. Avhandlingens
syfte är enligt författaren att bidra till en ökad
insikt om de begränsningar av det nationella normgivningsutrymmet
som följer av gemenskapsrätten; undersökningens grundläggande
syfte är att beskriva hur dessa restriktioner kan uppträda i
medlemsstaternas arbetsrättsliga normgivningsutrymmen. Avhandlingens
frågeställning rör den nationella normgivarens regleringsmöjligheter
på nationell nivå, vilket innebär att den formulerats
utifrån ett nationellt perspektiv, medan den problematik som är
förenad med frågeställningen befinner sig i skärningspunkten
mellan gemenskapsrätt och nationell rätt. Redan dessa
citat hämtade från avhandlingens andra sida visar att det inte
handlar om läsning för nybörjare i frågor om EUs
konstitution, men att avhandlingen erbjuder stimulerande tankar för
den redan väl förtrogne. Dess diskuterande stil förutsätter
också att läsaren behärskar EU/EG-materian. Avhandlingen är uppdelad i fyra delar. I den första behandlas det offentligas makt att utfärda normer, men också kollektivavtalsreglering på europeisk nivå. Den andra delen är ägnad åt EG-rätten och dess natur. Den demonstrerar grunderna för kompetensfördelning mellan medlemsstaterna och EG, och principer för kompetensernas utövande och begränsning. I den tredje delen presenterar författaren sin analysmodell, som skall tjäna som lackmuspapper för att demonstrera hur medlemsstaternas kompetens att utfärda normer begränsas av EG-rätten. Innebörden
av överföring av kompetens (från medlemsstaterna till
EG) och av medlemsstaternas förpliktelser med grund i EG-rätten
är centrala för modellen, och tonvikten på dessa två
element är ett originellt bidrag av Lena Maier till den europarättsliga
diskussionen. Slutligen
använder författaren sin analysmodell på arbetsrättens
område. Hon granskar hur EG-rätten begränsar utrymmet
att på nationellt plan fatta normgivande beslut på löneområdet.
Det är ett djärvt initiativ att ställa lönepolitik
i centrum, eftersom denna uttryckligen är undantagen från EGs
kompetens. Samtidigt är det genialt, eftersom författaren vill
visa hur kompetens som överförts på ett område indirekt
kan ge kompetens på ett annat. Arbetets
ämne är högst aktuellt i dessa år då en EU-konstitution
med en kompetenskatalog blivit allt aktuellare, men avhandlingen lider,
som så många andra nya avhandlingar, av att författaren
inte fått tid att göra en slutlig förenklande bearbetning.
Vi får hoppas att Lena Maier i kommande arbeten förklarar sambanden
mellan t ex implicerad kompetens, legalitetsprincipen, motstridiga syften
för olika politikområden, delad kompetens och flexibel integration. Pär
Hallström |
Institutet för social civilrätt | Webbredaktör |