Svensk arbetstidslag ifrågasätts
Danmark väntar snart avgörande

Svenska arbetstagare tycks inte fullt ut åtnjuta det skydd för hälsa och säkerhet som arbetstidsdirektivet föreskriver. Det skriver Europeiska kommissionen i ett brev där den ber regeringen klargöra arbetstidsreglernas innebörd.

Frågorna rör bland annat:

• Dygnsvilan, där direktivet föreskriver minst 11 timmars sammanhängande vila, men där arbetstidslagens enda preciserade krav är att tiden mellan kl 24 och 5 skall ingå i den nattvila som alla arbetstagare måste få. Regeringen framhåller här Arbetsmiljöverkets allmänna råd som säger att man bör ta hänsyn till sömnbehov när dygnsvilan planeras och att långa arbetspass skall undvikas. Eftersom den ordinarie arbetstiden får vara högst 40 timmar torde kravet på 11 timmars dygnsvila i praktiken tillgodoses i de allra flesta fall. Flertalet av de fall där vilan trots allt blir kortare lär omfattas av de många undantag som direktivet tilllåter, menar regeringen.
  
  
• Veckoarbetstiden tycks, enligt kommissionen, inte vara begränsad till de 48 timmar inklusive övertid som direktivet föreskriver. Arbetstidslagen tillåter ju utöver de ordinarie 40 timmarna 48 timmars jour och lika mycket övertid per fyraveckorsperiod. Regeringen antar att påpekandet främst föranleds av EG-domstolens dom i det så kallade Simap-målet (se EU & arbetsrätt nr 3/00) och lovar att konsekvenserna av domen skall övervägas av den pågående arbetstidsutredningen.
  
  
• Betald semester skall alla arbetstagare ha varje år, enligt direktivet. Den svenska semesterlagen garanterar emellertid enbart rätt till ledighet första året av en anställning, medan det kan dröja till nästa år innan semesterlönen betalas ut. Obetald semester kan arbetstagaren dessutom avstå från. Kommissionen är också bekymrad över att de som anställs för mindre än tre månader inte alls har rätt till semester. Regeringen svarar att alla arbetstagare får semesterlön eller semesterersättning i proportion till anställningstiden, det är bara det att utbetalningen kan bli förskjuten. Eftersom direktivet inte reglerar själva tidpunkten för utbetalningen och medlemsstaterna har ett visst handlingsutrymme när de utformar reglerna, bör den svenska lösningen vara godtagbar, hävdar regeringen.
  
  
• Vid nattarbete, begränsar direktivet arbetstiden till åtta timmar per dygn. Kommissionen noterar att den svenska lagen saknar motsvarande begränsning, samtidigt som den tycks ge för stort utrymme för undantag från regeln om nattvila. Denna punkt hastar regeringen förbi. Den framhåller dock att alla kommissionens frågor kommer att övervägas av arbetstidsutredningen.
  

Norges regering har sedan i höstas motsvarande brevväxling med Eftas övervakningsmyndighet, ESA, och har bara delvis lyckats övertyga myndigheten om att norsk rätt stämmer överens med direktivet. ESA vidhåller att lagen ger för stort utrymme för avvikelser från reglerna om dygnsvila och veckovila.

Den danska regeringen i sin tur väntar att kommissionen mycket snart skall avgöra om den skall godta att bara ett fåtal av direktivets regler har införlivats genom lag och resten genom kollektivavtal, vilket innebär att en hel del danska arbetstagare ”inte fullt ut” åtnjuter det skydd som direktivet syftar till (se EU & arbetsrätt nr 2/99).

Kerstin Ahlberg