Hur blir världen rättvisare?
Nyväckt intresse för OECDs riktlinjer

Ett verktyg för att förbättra arbetsförhållandena i utvecklingsländerna är OECDs riktlinjer för multinationella företag. Det instrumentet vill de fackliga organisationerna i Europa nu börja använda flitigare. Också kommissionen och medlemsstaternas regeringar framhåller dem allt oftare.

Riktlinjerna innehåller rekommendationer om hur multinationella företag med säte i OECDs medlemsländer skall uppträda, inte bara i förhållande till sina arbetstagare, utan också när det gäller mänskliga rättigheter i stort, med hänsyn till miljön, mot konsumenter etc. Det finns flera saker som sammantagna gör de här riktlinjerna slagkraftigare än andra uppförandekoder.

En är innehållet. Riktlinjerna bygger på Internationella arbetsorganisationen ILOs åtta så kallade kärnkonventioner. Det innebär att

• företagen skall respektera föreningsfriheten och faktiskt erkänna den kollektiva förhandlingsrätten,
  
• ingen form av tvångsarbete får förekomma,
  
• inget barnarbete får förekomma
  
• och att all diskriminering vid anställning och yrkesutövning skall avskaffas.
  

Tillämpningsområdet vidgades
En annan fördel är räckvidden. Fram till förra året gällde riktlinjerna bara för den verksamhet som företagen bedrev i OECDs egna medlemsländer – det vill säga 29 (numer 30) industriländer. När riktlinjerna reviderades år 2000 beslöt regeringarna att de skulle tillämpas även när företagen investerar i länder utanför OECD. Dessutom har fem länder utanför organisationen – Argentina, Brasilien, Chile, Estland och Lettland – anslutit sig till dem.

Till det kommer att det finns ett system för att sätta press på företag som inte följer riktlinjerna. Visserligen är de inte bindande för företagen. Men medlemsländernas regeringar är skyldiga att följa upp hur de efterlevs. I varje OECD-land skall det finnas en så kallad kontaktpunkt, som bland annat skall försöka lösa tvister kring tillämpningen av riktlinjerna. I Sverige, Danmark och Norge är kontaktpunkten ett trepartsorgan med företrädare för regering, arbetsgivare och fackliga organisationer. I Finland ingår även representanter för icke-statliga organisationer som Amnesty .

Minister ingrep
SIFs internationella sekreterare Margareta Zandén beskriver hur uppföljningssystemet fungerar.
– Vi utreder först vad som har hänt. Om vi kommer fram till att klagomålen är befogade diskuterar vi med företagsledningen och försöker få den att inse att de bryter mot riktlinjerna. Om det inte lyckas får regeringen ta över.

Det hände i slutet av 1980-talet då den amerikanska kontaktpunkten överlämnade ett klagomål från det amerikanska stålarbetareförbundet till den svenska kontaktpunkten.
– Det gällde ett av Electrolux dotterbolag i USA där den lokala ledningen försökte hindra sina anställda från att gå med i facket. Det slutade med att industriministern kallade upp ledningen för det svenska moderbolaget till departementet och uppmanade den att trycka på dotterbolagets ledning. Det hjälpte.

Andra gånger behöver det inte gå så långt. Förra året klagade en fackförening vid ett av Ericssons företag i Malaysia till Metall och SIF. Den lokala ledningen ville att företaget skulle klassas som ett elektronikföretag i stället för, som dittills, som ett företag i elektriska branschen. Det skulle ha inneburit att de anställda, som haft kollektivavtal i åratal, i fortsättningen inte skulle få organisera sig fackligt. Enligt malaysisk lag är det nämligen förbjudet för arbetstagare i elektronikindustrin.
– Men företaget avstod från sina planer sedan vi hade kontaktat ledningen för Ericsson i Sverige och påmint om riktlinjerna.

Facken måste engagera sig
Det som gör att systemet fungerar är alltså inte hot om rättsliga åtgärder utan kanske framförallt de goodwill-förluster som negativ uppmärksamhet kring företaget kan orsaka.
– Men om det skall hända något måste koncernfacken engagera sig. Vi hoppas att det skall bli fler avtal om koncernbaserade riktlinjer, i stil med det som IKEA slutit med Internationella byggnads- och träarbetarunionen, säger Margareta Zandén.

Riktlinjerna gäller förstås även verksamheter inom EU, och kan användas som komplement till rätts-liga förfaranden för att sätta press på företag. Sålunda förbereder den franska kontaktpunkten ett ärende mot den brittiska varuhuskejdan Marks & Spencer som i mars utan förvarning till sina anställda meddelade att varuhusen på kontinenten skulle läggas ned. Enligt riktlinjerna bör företagen varsla arbetstagarnas företrädare innan sådana beslut fattas och samarbeta med dem för att lindra de negativa effekterna.

Kerstin Ahlberg