Dansk arbetsmarknadspolitik angrips med människorättsargument

Dansk arbetsmarknadspolitik angrips för närvarande i en rad processer med stöd av EUs arbetsrätt och Europakonventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Det första målet är avgjort och blev en framgång, då Østre landsret tilldömde två män som deltog i så kallad individuell jobbträning 5 000 danska kronor var för att de inte hade fått ordentliga anställningsbevis.

Domen har betydelse för de ca 50 000 personer som deltar i individuell jobbträning, som är ett villkor för att de skall beviljas socialbidrag. Utöver socialbidraget får de en viss timpenning. I övrigt skall de ha kollektivavtalsenliga villkor och omfattas av den lagstiftning som gäller för löntagare, vilket bland annat innebär att de skall få skriftliga anställningsbevis med alla de uppgifter som krävs enligt direktiv 91/533.

De anställningsbevis som männen i det aktuella målet fick saknade upplysningar om vilket kollektivavtal som gällde för dem, och uppehöll sig framförallt vid vad som skulle hända om de uteblev från jobbträningen. Föreningen Borgerret, som arbetar för att danska myndigheter skall respektera mänskliga rättigheter, EUs regleringar och andra internationella avtal, hjälpte dem att stämma arbetsgivaren, Køge kommun, för brott mot lagen om anställningsbevis.

Kommunen invände att lagen inte var tillämplig, eftersom männen omfattades av det kollektivavtal som parterna inom den kommunala sektorn har slutit för att genomföra direktivet om anställningsbevis. Därmed var domstolen, enligt kommunen, inte behörig att ta upp målet till sakprövning. Tvisten skulle i stället hanteras inom parternas eget system för tvistelösning, d v s genom förhandlingar och i sista hand skiljedom. Frågan om det var lagen eller kollektivavtalet som gällde var nu inte bara av processrättsligt intresse. Avtalet är också fördelaktigare än lagen för arbetsgivaren, eftersom det inte ger arbetstagaren någon rätt till ekonomisk gottgörelse för brott mot avtalet, det anger bara en procedur för hur han eller hon skall åstadkomma rättelse.

De båda männen, som var oorganiserade, invände att de inte hade talerätt i Arbejdsretten eller behörighet att begära skiljeförfarande. Kommunens ståndpunkt innebar därför i praktiken att kollektivavtalet skulle kunna bli tillämpligt utan att kunna genomdrivas rättsligt, vilket strider både mot allmänna rättsprinciper och mot EG-domstolens praxis, menade de.

Østre landsret kom visserligen inte fram till någon bestämd slutsats om huruvida männens anställningar omfattades av kollektivavtalet eller ej, men det blev betydelselöst. Oberoende av detta, menade domstolen, skulle det strida både mot direktivet och mot den europeiska människorättskonventionen om de inte skulle kunna dra brott mot arbetsgivarens upplysningsplikt inför domstol.

Föreningen Borgerret driver också flera andra mål som rör villkoren för människor som deltar i individuell jobbträning. Några rör det faktum att dessa inte har rätt till någon semester. De kan visserligen få en ”aktiveringsfri” månad per år, men villkoren för den ledigheten skiljer sig från vanliga semestervillkor. Det strider både mot EUs arbetstidsdirektiv och mot människorättskonventioner som Danmark har anslutit sig till, hävdar föreningen.

Men också den individuella jobbträningen som sådan står i skottgluggen. En av männen i målet om anställningsbevisen fick sitt socialbidrag indraget när han vägrade godta ett erbjudande om jobbträning med uppgifter som han fann meningslösa. Här argumenterar föreningen att det strider mot Danmarks grundlag att det allmänna drar in sitt stöd till en person som säger nej till att utföra ”tvångsarbete utan värde och utan att arbetsrättsliga minimikrav iakttas”. Förhandling i målet är utsatt till oktober i år.

Kerstin Ahlberg

Mål B-189-01 och B-190-01, Østre landsrets avdelning 21, dom den 14 januari 2002