EU & arbetsrätt 2 2002
Hovrätter
inte skyldiga begära förhandsbesked De svenska
hovrätterna är inte skyldiga att hänskjuta frågor
om EG-rättens tolkning till EG-domstolen, trots att det krävs
prövningstillstånd för att målet skall tas upp i
Högsta domstolen. Det slog EG-domstolen fast i början av juni,
och avgjorde därmed en omstridd fråga där såväl
Danmarks som Finlands och Sveriges regeringar har engagerat sig. Det aktuella
målet är ett brottmål i Hovrätten för Västra
Sverige, där utgången beror på hur en EG-förordning
skall tolkas. När frågor om EG-rättens tolkning blir aktuella
i en nationell domstol mot vars avgöranden det inte finns några
rättsmedel, är denna skyldig att begära förhandsavgörande
från EG-domstolen. Den skyldigheten är dock inte absolut. 1982
slog EG-domstolen i det så kallade Cilfit-målet
(283/81) fast att den nationella domstolen slipper begära förhandsbesked
om tidigare praxis är så klar att frågan redan är
besvarad, och den är övertygad om att saken är lika uppenbar
för de andra medlemsländernas domstolar, principen om acte clair. I Sverige
blir hovrätterna i praktiken sista instans i de flesta mål,
eftersom det krävs prövningstillstånd för att få
en sak prövad i Högsta domstolen. Hovrätten för Västra
Sverige beslöt därför att fråga EG-domstolen om hovrätten
är en sådan domstol som alltid är skyldig att begära
förhandsbesked, om inte Cilfit-kriterierna är uppfyllda. Den danska
regeringen yttrade sig och ansåg att frågan skulle besvaras
jakande, medan den finska och den svenska argumenterade mot att hovrätterna
skulle betraktas som domstolar mot vilkas avgöranden det inte finns
några rättsmedel. EG-domstolen instämde. Parterna har
under alla omständigheter rätt att överklaga till HD, som
beviljar prövningstillstånd om det är av vikt för
ledning av rättstillämpningen. Om det sålunda föreligger
osäkerhet om tolkningen av gemenskapsrätten är HD skyldig
att fråga EG-domstolen, antingen när den avgör om prövningstillstånd
skall beviljas eller när den prövar målet i sak. Kerstin
Ahlberg
Mål nr C-99/00, Kenny Roland Lyckeskog, dom den 4 juni 2002 |
Institutet för social civilrätt | Webbredaktör |