EU & arbetsrätt 2 2002
Utökad
rätt för enskilda väcka talan om ogiltighet I maj ändrade
Förstainstansrätten praxis om rätten att väcka talan
om ogiltigförklaring av gemenskapsrättsakter, och utvidgade
väsentligt enskilda personers möjligheter att få förordningars
rättsenlighet prövad enligt EG-fördragets artikel 230 fjärde
stycket. Enligt den får varje person som är direkt och personligen
berörd av ett beslut väcka talan mot detta, även om det
har formen av en förordning. Rätten slog fast att tidigare praxis
ledde till att många enskilda personer helt saknade möjligheter
att väcka talan om ogiltigförklaring av bestämmelser med
allmän giltighet som direkt påverkade deras rättsställning. Målet
gällde ett franskt bolag, Jégo-Quéré & Cie
SA, som fiskade vitling utanför Irland, och som hävdade att
en förordning med förbud mot vissa fisketekniker som kommissionen
utfärdat för att skydda beståndet av kummel, också
ledde till att fångsterna av vitling minskade avsevärt. Bolaget
väckte därför talan om ogiltigförklaring. Förstainstansrätten
konstaterade att enligt EG-domstolens praxis är rätten till
domstolsprövning ett bärande element för en rättslig
gemenskap. EG-domstolen grundar denna rätt på medlemsstaternas
gemensamma konstitutionella traditioner och på den europeiska konventionen
om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Förstainstansrätten
tillade att EU har bekräftat den i artikel 47 i sin stadga om grundläggande
rättigheter. Därefter
slog Förstainstansrätten fast att en fysisk eller juridisk person
skall anses vara personligen berörd av en gemenskapsrättslig
bestämmelse med allmän giltighet som berör honom direkt,
om bestämmelsen inverkar på hans rättsliga ställning
på ett bestämt och omedelbart sätt genom att begränsa
hans rättigheter eller ålägga honom skyldigheter. Det
spelar ingen roll hur många andra personer som också påverkas
och inte heller vilken situation som dessa befinner sig i. I det aktuella
målet ansågs Jégo-Quéré personligen och
direkt berört av de ifrågasatta bestämmelserna och kommissionens
avvisningsyrkande ogillades. Man kan fråga
sig vilken betydelse domen (som kan överklagas till EG-domstolen)
kan tänkas få för arbetsrätten. Det är ett generellt
villkor att ogiltighetstalan enligt artikel 230 väcks senast två
månader efter den ifrågasatta rättsaktens publicering.
Det är således inte tal om att alla och envar kan börja
angripa gamla regler. I förhållande till nya förordningar
av intresse för arbetsmarknaden måste domen betyda att På
det arbetsrättsliga området är direktiv en långt
viktigare rättskälla än förordningar. Man kan fråga
sig om den utvidgning av enskildas rätt att väcka talan som
Förstainstansrätten tolkade in i artikel 230 medför en
motsvarande utvidgning av tillgången till talan om ogiltighet av
direktiv, så att t ex privata arbetsgivare kan väcka ogiltighetstalan
mot direktiv som rör anställningsfrågor. Mot detta talar
att direktiv enligt EG-domstolens praxis inte har direkt effekt för
enskilda och därför inte kan uppfylla villkoret om att den sökande
skall vara direkt berörd. Å andra sidan har direktiv ganska
kraftiga effekter för enskilda personer, exempelvis arbetsgivare,
på grund av reglerna om EG-konform tolkning. Det kan tala för
att ge dem tillgång till att kräva prövning av direktivs
rättsenlighet. Ruth Nielsen
Mål T-177/01, Jégo-Quéré & Cie SA mot Europeiska Gemenskapernas kommission, dom den 3 maj 2002 |
Institutet för social civilrätt | Webbredaktör |