EU & arbetsrätt 3 2002
Nordiska länder kritiseras för begränsningar av strejkrätten Den Europeiska kommittén för sociala rättigheter, som övervakar efterlevnaden av Europarådets sociala stadga, ifrågasätter nu de nordiska ländernas sätt att begränsa strejkrätten: Att genom rättspraxis utvidga fredsplikten till områden som inte uttryckligen behandlas i kollektivavtalet och att förbjuda oorganiserade att strejka anses stå i strid med stadgan. Kommittén har de senaste åren intresserat sig för omfattningen av den fredsplikt som följer av att ett kollektivavtal träffats. Den har nu slagit fast att en fredsplikt som omfattar andra frågor än dem som kollektivavtalet explicit behandlar inte får utgå från rättspraxis eller lagregler. En sådan utsträckt fredsplikt måste föreskrivas av parterna i själva kollektivavtalet. Danmark, Norge, Malta och Tyskland kritiserades på denna punkt i de senaste konklusionerna från kommittén (nr XVI-1). Den norska (Stein Evju) och den tyska (Rolf Birk) representanten reserverade sig mot beslutet. Strejkrätten regleras i stadgans artikel 6:4 som säger att arbetstagare har rätt att vidta stridsåtgärder. Hittills har kommittén godtagit att strejkrätten är förbehållen fackföreningar, om det är lätt för en grupp arbetstagare att bilda en fackförening och därmed få rätt att strejka (se EU & arbetsrätt nr 1/2000 sid 1). I sina senaste konklusioner gjorde kommittén dock en helomvändning och avvisade detta funktionalistiska synsätt till förmån för ett formalistiskt. Alla arbetstagare, inklusive en vanlig grupp arbetstagare utan rättslig status, skall ha rätt att vidta stridsåtgärder, punkt. Därmed ansågs den svenska, isländska och finska (för offentliganställda) situationen stå i strid med stadgan. Evju och Birk reserverade sig ånyo. De ansåg att det funktionalistiska förhållningssättet var tillräckligt. Kommittén är stadgans rättsliga uttolkare, men dess konklusioner är inte rättsligt bindande. Om kritiken medför att Europarådets ministerkommitté riktar individuella rekommendationer till de nordiska länderna är tveksamt. Ministerkommittén gör sina bedömningar på politisk grund. Med tanke på de skiljaktiga meningarna tycks det finnas alltför mycket politiskt sprängstoff i frågorna för att kritiken skall föranleda individuella rekommendationer. Den juridiska prövningen är dock gjord. Det kan tilläggas att dolda fredspliktsklausuler intolkas i kollektivavtalen även enligt svensk rätt. Petra Herzfeld Olsson |
Institutet för social civilrätt | Webbredaktör |