EU & arbetsrätt 4 2002
Arbetsmiljödirektiv
måste genomföras i detalj... Det räcker inte
att man genom logisk och systematisk lagtolkning möjligtvis kan utläsa
vilka rättigheter en arbetstagare har. Det måste framgå
klart och precist ur lagen, så att de som berörs kan få
full kännedom om sina rättigheter och kan göra dem gällande
vid de nationella domstolarna. Så kan man sammanfatta EG-domstolens
dom när Italien fälldes för att inte ha genomfört
direktivet
om hälsa och säkerhet vid bildskärmsarbete (90/270)
korrekt. Domen slår inte fast någon ny princip,
men den illustrerar hur nära nationell rätt måste följa
EGs detaljerade arbetsmiljödirektiv. Under rubriken Arbete vid bildskärm
stadgar den italienska lag som målet handlade om
Vad som inte uttryckligen står är att
arbetstagaren har rätt att få speciella synkorrigerande hjälpmedel
om undersökningen visar att det är nödvändigt och
arbetstagaren inte kan använda vanliga synhjälpmedel. Den slutsatsen
kan man möjligen dra indirekt av bestämmelsen. Och det framgår
i varje fall av ett annat avsnitt i lagen, som handlar om villkoren för
att arbetstagaren skall få personlig skyddsutrustning, argumenterade
den italienska regeringen. Men den invändningen godtogs inte. Det är
nödvändigt att bestämmelserna i den nationella rättsordningen
säkerställer att direktivet faktiskt tillämpas fullt ut,
att den rättsliga situation som följer av dessa bestämmelser
är tillräckligt klar och precis samt att de personer som berörs
kan få full kännedom om sina rättigheter och ges möjlighet
att göra dem gällande vid de nationella domstolarna, skriver
EG-domstolen. Bestämmelserna i den italienska lagen uppfyller,
enligt domstolen, inte dessa krav. Det räcker att konstatera att
de synkorrigerande hjälpmedel som avses i detta direktiv syftar till
att reparera redan uppkomna skador, medan den personliga skyddsutrustning
som avses i lagen är ägnad att förebygga skador. Italien
har följaktligen inte uppfyllt sina skyldigheter enligt fördraget.
Mål nr C-455/00, Kommissionen mot Italien, dom den 24 oktober 2002 |
Institutet för social civilrätt | Webbredaktör |