EU & arbetsrätt 4 2002
Danska förtroendemän åtalade
Insiderbrott rådgöra med facket?
Två danska fackliga förtroendemäns öde ligger i EG-domstolens händer. De båda står åtalade för insiderbrott, sedan de diskuterat fackliga strategier inför en planerad fusion som den ene fått kännedom om i egenskap av arbetstagarrepresentant i styrelsen för ett av de fusionerande bolagen. Utgången beror på hur EUs insiderdirektiv (89/592) skall tolkas.
Fusionen rörde två av Danmarks största finansinstitut, RealDanmark och Danske Bank. De båda bolagen hade tillsammans ca 20 000 anställda – nästan 40 procent av medlemmarna i den fackliga organisationen Finansforbundet – och man räknade med att ungefär 3 500 skulle sägas upp om fusionen genomfördes. Knud Grøngaard, som var arbetstagarrepresentant i RealDanmarks styrelse, vände sig därför till Finansforbundets ordförande Allan Bang, för att rådgöra om hur den fackliga sidan skulle ställa sig till fusionen och personalnedskärningarna. Han ville också ha Bangs tillstånd att använda förbundets kansliresurser för att förbereda rådgivningen till medlemmar som riskerade att bli uppsagda. Bang i sin tur rådgjorde med förbundets två vice ordförande och informerade också förbundets kanslichef och ytterligare en medarbetare.
Oturligt nog för Grøngaard och Bang gick medarbetaren genast och köpte aktier i RealDanmark för över en kvarts miljon euro, som han sålde med en nätt vinst omedelbart efter att fusionen offentliggjorts. För detta har medarbetaren redan dömts till fängelse för insiderbrott.
Det åklagaren lägger Grøngaard till last är att han röjt insiderinformation till Bang, som i sin tur åtalas för att ha fört informationen vidare till de fyra övriga personerna. Avgörande för målets utgång är hur man skall tolka paragraf 36 i den danska lagen om handel med värdepapper. Enligt bestämmelsen får den som förfogar över insiderinformation röja denna för tredje man endast om röjandet sker ”som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden”. Förbudet är utformat efter artikel 3 i EUs insiderdirektiv och är avsett att ha samma räckvidd.
De båda åtalade försvarar sig med att det måste anses som ett normalt led i fullgörandet av deras åligganden att rådgöra inom organisationen. De påpekar att de styrelseledamöter som valts av bolagsstämman har tillåtelse att röja insiderinformation till aktieinnehavare som de har särskild koppling till eller som de valts av, och att styrelseledamöter i börsnoterade bolag har en motsvarande rätt att informera sina ”intressegrupper” oberoende av förbudet mot röjande av insiderinformation. Ett exempel på detta, framhåller de, är att insiderinformation om fusionen också lämnades till företrädare för bolaget Topdanmark som hade ägarintressen i RealDanmark, utan att de som röjde informationen åtalats för detta (däremot dömdes även här en person som inte kunde motstå frestelsen att utnyttja informationen för insiderhandel). Det skulle strida mot gemenskapsrätten om förbudet mot röjande av insiderinformation tillämpades olika på olika personer som alla utgör insiders, menar Grøngaard och Bang.
Åklagaren menar däremot att rätten att vidarebefordra information endast tillkommer styrelseledamöter som representerar vissa ägare, inte arbetstagarnas representanter, och endast i de fall då det ligger i bolagets intresse att informationen röjs.
Eftersom den danska lagen på den här punkten skall ha samma innebörd som insiderdirektivet, har Københavns byret frågat EG-domstolen hur direktivet skall tolkas (mål C-384/02). Svaret motses med spänning inte bara i Danmark. Svenska LO hoppas att regeringen skall yttra sig i målet och gå på arbetstagarnas linje.
