EU & arbetsrätt 4 2003
Bättre lagstiftning med ingrepp i parternas autonomi?
Ett så kallat interinstitutionellt avtal mellan Europaparla-mentet, kommissionen och ministerrådet som antogs den 16 december har vållat oro bland arbetsmarknadens parter.
Avtalet har rubriken Better lawmaking, och handlar om hur de tre institutionerna skall samarbeta i lagstiftningsärenden.
Det är väl känt att parlamentet har varit missnöjt med att det inte har något inflytande när sådana direktiv antas som bygger på avtal mellan de europeiska organisationerna för arbetsgivare och arbetstagare, och att det också varit starkt kritiskt till innehållet i exempelvis visstidsavtalet.
Det är inte heller någon hemlighet att parlamentet och ministerrådet inte är lika entusiastiska som kommissionen för att använda ”soft law”, d v s andra instrument än direktiv och förordningar för att genomföra EUs politik. Allt detta avspeglas i det interinstitutionella avtalet.
För det första ställer det upp gränser för när alternativa regleringsmetoder skall användas.
För det andra definierar avtalet två typer av sådana metoder, nämligen ”co-regulation” och ”self-regulation”, och anger hur dessa skall gå till.
Bland exemplen nämns frivilliga avtal, branschavtal och gemensamma riktlinjer som arbetsmarknadens parter antar. Texten är inte alldeles lätt att förstå, men av ordalydelsen framgår att de tre institutionerna skall kunna gå in och ändra i avtal som parterna har slutit eller förhindra att de träder i kraft.
I andra situationer skall kommissionen fungera som något slags översta smakdomare och uttala sig om kvaliteten på avtalen.
Europafacket EFS och arbetsgivarorganisationerna UNICE och CEEP fick kännedom om det interinstitutionella avtalet när det behandlades i parlamentet i början av oktober.
Sedan dess har de försökt få besked om vad de tre institutionerna egentligen har avsett. Frågan besvaras delvis i en fotnot i en rapport som kommissionen publicerade den 12 december (COM(2003)770 final, sid 11 not 39 ). Där konstateras att det interinstitutionella avtalet inte påverkar reglerna om den sociala dialogen i artiklarna 138 och 139 i EG-fördraget.
Inte desto mindre finns det all anledning att hålla ögonen på hur avtalet kommer att tillämpas. Europafacket har redan fört diskussioner om att gå till EG-domstolen och begära avtalet ogiltigförklarat, om det används för att ingripa i parternas autonomi.
