EU & arbetsrätt 3-4 2004
Förslag om nya arbetstidsbegrepp och strängare villkor för individuella undantag
Två nya begrepp: ”jourtid” och ”inaktiv del av jourtid”, lanseras av kommissionen i ett förslag till ändringar av arbetstidsdirektivet. De nya begreppen är en reaktion på rättsutvecklingen i EG-domstolen som slagit fast att all tid som sjukvårdspersonalen måste tillbringa på arbetet räknas som arbetstid, oavsett om de arbetar eller vilar.
Definitionen av ”arbetstid” och ”viloperiod” kvarstår i kommissionens förslag, men direktivet tillförs alltså begreppen ”jourtid” och ”inaktiv del av jourtid”. De två nya begreppen skall ses som en blandad kategori mellan ”arbetstid” och ”viloperiod”. I en ny artikel 2a föreslås att inaktiv del av jourtid inte skall betraktas som arbetstid om det inte föreskrivs i nationell lag eller kollektivavtal. Den aktiva delen av jourtiden skall dock alltid betraktas som arbetstid.
| Det gamla arbetstidsdirektivet från 1993 som genomgick stora ändringar år 2000 har upphört att gälla från den 2 augusti 2004 och ersatts av ett nytt arbetstidsdirektiv med nr 2003/88. De ändringar som kommissionen nu föreslår refererar alltså till det senaste direktivet. |
Referensperioden på fyra månader för beräkning av den genomsnittliga veckoarbetstiden på 48 timmar kvarstår, men medlemsstaterna ges möjlighet att förlänga den till ett år, ”på objektiva grunder eller av tekniska skäl eller av skäl som har att göra med arbetets organisation”, och på villkor att de samråder med arbetsmarknadens parter innan referensperioden förlängs. De skall också kunna ge arbetsmarknadens parter möjlighet att sluta kollektivavtal om en beräkningsperiod på ett år.
Villkoren för att göra individuella undantag från 48 timmarsregeln stramas upp. Huvudregeln blir att individuella undantag blir möjliga endast på villkor att det finns ett kollektivavtal som uttryckligen medger detta. Men möjligheten kan också utnyttjas om det inte finns något kollektivavtal och inte någon personalrepresentation som är behörig att ingå sådana avtal på företaget. I båda fallen krävs dock att arbetstagaren ger sitt skriftliga medgivande, som får gälla för högst ett år i taget, till att arbeta längre än 48 timmar. Om det ges samtidigt som det enskilda anställningsavtalet ingås eller under någon form av provanställning är det ogiltigt. De här reglerna riktar sig uppenbarligen mot den praxis som har utvecklats i Storbritannien (se EU & arbetsrätt nr 4/2003).
Kerstin Ahlberg
Claes-Mikael Jonsson
KOM(2004) 607, den 22 september 2004 Förslag till Europaparlamentets och Rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden
