EU & arbetsrätt 3-4 2004

Högintressant avhandling om
social trygghet ur genderperspektiv

Vicki Paskalia: Free Movement of Persons and Social Security. Gender Implications of EC Regulation 1408/71. Akademisk avhandling, Stockholms universitet 2004, 470 sid, ISBN 91-7265-874-6

EUs regler om samordning mellan medlemsstaternas sociala trygghetssystem för migrerande personer är ett ständigt växande rättsområde. Vicki Paskalias doktorsavhandling om lagvalsreglerna i förordning 1408/71 är därför extra viktig att lyfta fram. Hennes teoretiska ansats är ett genderperspektiv med fokus på hur förhållanden som är specifika för kvinnor täcks in av lagregler och domstolspraxis. Den metodologiska ansatsen är traditionellt juridisk, men med ett socialpolitiskt anslag.

Avhandlingen presenterar inledningsvis olika typmodeller för social trygghet i EUs medlemsstater och konstaterar att de sociala trygghetssystemen, framför allt socialförsäkringarna, är uppbyggda kring idén om en manlig familjeförsörjare, där maka och barn ses som innehavare av härledda rättigheter, inte självständiga individuella rättigheter.

I sin undersökning fokuserar Paskalia på den personkrets som förordning 1408/71 skall omfatta (art 1), och på vissa sociala risker (art 4). De frågor hon ställer är hur avbrytande av lönearbete på grund av barnafödande, medflyttande när andra familjemedlemmar flyttar eller ändrad familjestatus, påverkar den enskildes rätt enligt lex loci laboris.

Paskalia konstaterar att de sociala trygghetssystemen, med arbetsrelaterade socialförsäkringar som grundstomme, inte fungerar tillfredsställande och att nuvarande förordning inte är tillräcklig för att garantera kvinnor social trygghet vid flyttningar mellan medlemsstaterna. Bland annat uppstår problem med beräkning av pensionsrätt när modern flyttar under den tid hon avstår från förvärvsarbete, och vid skilsmässor, då det finns risk att kvinnor förlorar sina härledda rättigheter utan kompensation.

Ett grundläggande problem visar sig vara skillnaden mellan bosättningsrelaterade och arbetsrelaterade sociala trygghetsförmåner i de nationella systemen. Av stort intresse torde följaktligen vara hur domstolen hanterat uteslutandet av socialt bistånd i art 4.4 och den därav framväxande kategorin hybridförmåner.

Avhandlingen är en systematisk genomgång av regler och rättspraxis, väl genomförd och högeligen intressant. Författaren förlorar aldrig sitt fokus, trots det omfattande materialet och all intressant kunskap som presenteras. Den rekommenderas varmt för studier och för diskussion om vilka principer som skall styra utformningen av sociala trygghetssystem; vad vi egentligen efterfrågar och är i behov av.

Lotti Ryberg-Welander
Fil dr, Socialhögskolan i Stockholm