EU & arbetsrätt 1 2005


 

EG-domstolen godkände tyska regler om minimilön

Matchen slutade med 1 – 1 när EG-domstolen nyligen avgjorde ett mål där kommissionen stämt Tyskland för fördragsbrott, med anledning av de tyska bestämmelserna om hur minimilönen för utstationerade byggnadsarbetare skall beräknas.

Enligt kommissionen borde alla lönehöjningar och tillägg utöver den normala timlönen som arbetsgivare i andra medlemsstater betalar ut till utstationerade byggnadsarbetare räknas med. Det är visserligen riktigt att värdstaten enligt utstationeringsdirektivet (96/71) får bestämma minimilönens storlek, men det betyder inte att den får tillämpa sin egen löneordning när den jämför minimilönen med den lön som betalas av den utstationerande arbetsgivaren, argumenterade kommissionen.

Den tyska regeringen medgav under processen att en del av de tillägg som kommissionen tagit upp borde räknas med, eftersom de inte ändrade förhållandet mellan arbetsprestationen och lönen. Den backade dock för sent för att Tyskland skulle undgå att dömas för fördragsbrott.

När det gällde de övriga tillägg som kommissionen åberopade, t ex kvalitetsersättning och ersättning för smutsigt, obekvämt och farligt arbete, ville regeringen däremot inte böja sig. Den menade att arbete utanför normal arbetstid, som innebär särskilt höga krav på resultatet eller som innebär speciella påfrestningar och faror har ett högre ekonomiskt värde än vanligt arbete, varför de tilllägg som hör dit inte skall tas med när man beräknar om arbetstagaren fått lön motsvarande tysk minimilön. Detta var den huvudsakliga tvistefrågan, och här ogillade EG-domstolen kommissionens talan.

Löneförhöjningar och tillägg som enligt nationell rätt och praxis inte räknas till minimilönen och som ändrar förhållandet mellan arbetstagarens prestation och lönen, kan inte anses vara en del av minimilönen. Domstolen påpekar att det är normalt att arbetstagare får extra betalt om arbetsgivaren kräver att de skall arbeta övertid eller under särskilda förhållanden.

Men kommissionen har redan väckt talan mot Tyskland i ytterligare ett mål, C-490/04, som rör utstationeringsdirektivet. Där klagar kommissionen över att utländska arbetsgivare krävs på avgifter till den tyska semesterkassan även när arbetstagarna åtnjuter motsvarande skydd i sina hemländer. Även kravet på att de utländska företagen skall översätta alla anställningsavtal, lönebesked, arbetstidsbevis, bevis för utbetalade löner och vad övrigt som myndigheterna kräver till tyska går för långt, liksom att de måste anmäla varje gång en arbetstagare omplaceras från en byggarbetsplats till en annan, hävdar kommissionen.

I mars sände kommissionen också motiverade yttranden till Greklands och Nederländernas regeringar och anmodade dem att avskaffa vissa begräsningar som den anser innebära otillåtna hinder för den fria rörligheten i samband med utstationering av arbetstagare.


Mål nr C-341/02, Kommissionen mot Tyskland, dom den 14 april 2005


Arbetslivsinstitutet Eu & arbetsrätt

Institutet för social civilrätt | Webbredaktör