EU & arbetsrätt 2 2005
Svenska AD frågar EG-domstolen om stridsåtgärder mot lettiskt företag
Det går inte att avgöra tvisten om stridsåtgärderna vid ett skolbygge i Vaxholm utan att be EG-domstolen om hjälp med att tolka EG-rätten, anser den svenska Arbetsdomstolen. Processen mellan det lettiska företaget Laval un Partneri Ltd och två svenska fackförbund (se EU & arbetsrätt nr 1/2005) går alltså vidare. Svenskt Näringsliv garanterar Lavals rättegångskostnader med 500 000 kr.
Företagets inställning är att stridsåtgärderna skall förklaras olovliga, både för att Byggnadsarbetareförbundets avtalskrav gick så långt att de innebar ett oproportionerligt hinder för den fria rörligheten, och för att den svenska lex Britannia, enligt vilken stridsåtgärderna mot Laval var lovliga, innebär att utländska arbetsgivare diskrimineras på grund av nationalitet och att den alltså strider mot EG-rätten.
De fackliga organisationernas uppfattning är att målet kan avgöras utan EG-domstolens inblandning. Eftersom syftet enbart var att få Laval att teckna kollektivavtal utan att det trängde undan det lettiska kollektivavtal som företaget var bundet av, var stridsåtgärderna tillåtna enligt svensk rätt oberoende av lex Britannia, menar de. Om sedan avtalskraven skulle komma i konflikt med EG-rätten för att de var för långtgående så är det en fråga för sig, som inte hör ihop med frågan om huruvida stridsåtgärderna är tillåtna.
Men om fackförbunden vann första ronden i AD, då domstolen inte gick med på arbetsgivarens yrkande om interimistiskt förbud, slutade andra ronden i Lavals favör. AD beslöt inte bara att be EG-domstolen om förhandsbesked, den tog också ställning i sak på ett par punkter.
Dels slår AD fast att Byggnads visst avsåg att tränga undan det lettiska kollektivavtalet. Det betyder att utgången i målet beror på om lex Britannia är förenlig med EG-rätten. Dels underkänner AD med en summarisk motivering redan nu fackförbundens invändning att stridsåtgärderna under alla omständigheter var tillåtna eftersom de vidtagits av tvingande hänsyn till ett allmänt intresse som berättigar inskränkningar i den fria rörligheten, nämligen skyddet mot social dumpning.
En ledamot var skiljaktig och ansåg att AD skulle avgöra målet utan att begära förhandsbesked.
