EU & arbetsrätt 3 2005
Arbetsrättslig specialdomstol i EU igång sedan 1 oktober
Sedan den 1 oktober 2005 finns det en arbetsrättslig specialdomstol i EU. Den är visserligen inte en domstol för arbetsrättsliga mål i allmänhet, utan skall endast avgöra tvister mellan EUs institutioner och deras anställda. Trots det finns det anledning för alla som håller på med arbetsrätt att hålla ett öga på den nya domstolens avgöranden.
Behörigheten att pröva EUs personaltvister har hittills funnits hos förstainstansrätten. Efter inrättandet av personaldomstolen kommer dess avgöranden att kunna överklagas till förstainstansrätten, men endast vad avser rättsfrågor.
Personaldomstolen skall vara sammansatt av sju domare. Tjänsterna lediganslogs våren 2005. Det kom in 243 ansökningar av vilka ett tiotal från de nordiska länderna.
Utnämningsprocessen gick till så att en särskild kommitté, sammansatt av före detta ledamöter av domstolen och förstainstansrätten och jurister med allmänt erkända kvalifikationer, gjorde ett förslag där den rangordnade de 14 bästa sökandena. Kommitténs ordförande var Leif Sevón, tidigare finsk domare i EG-domstolen och numera president i den finska Högsta domstolen.
Kommitténs prioriteringslista följdes av ministerrådet, som den 13 juli 2005 utsåg Mahoney (UK), Gervasoni (FR), Kreppel (DE), van Raepenbush (BE), Kanninen (FI), Taragas (GR) och Boruta (PO) till domare i personaldomstolen. Norden fick alltså med en representant: Heikki Kanninen från Finland, som har erfarenhet både från EG-domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen i Finland.
Personaldomstolen blir alltså en arbetsrättslig specialdomstol i EU, låt vara att den endast kan avgöra tvister mellan EUs institutioner och deras anställda. Trots detta kan personaldomstolens linjedragningar (inklusive avgöranden från besvärsinstanserna) få principiellt intresse t ex när det gäller den betydelse och tolkningsinnebörd som domstolen kan tillmäta EUs stadga om grundläggande rättigheter och de ”arbetsrättsliga” bestämmelserna i den. Även om stadgan inte formellt är bindande anses den på ett auktoritativt sätt spegla medlemsstaternas konstitutionella traditioner, vilka ju har en central betydelse i EU-rätten (se artikel 6 i EU-fördraget). Det är rimligt att hävda att stadgans arbetsrättsliga bestämmelser skall tolkas konsistent både inom EU och nationellt, varför personaldomstolens ställningstaganden indirekt även kan påverka tolkningen av stadgan mer generellt. Det finns alltså goda skäl för alla som håller på med arbetsrätt att hålla ett öga på personaldomstolens domslut.
