EU & arbetsrätt 3 2005
Överlåtelsedirektivet gav starkare anställningsskydd
Bernard Johann Mulder: Anställningen vid verksamhetsövergång, Juristförlaget i Lund 2004, 392 sidor, ISBN 91-544-2681-2
Anställningsskyddet vid övergång av verksamhet är mer heltäckande nu än innan överlåtelsedirektivet genomfördes i Sverige. Skyddet har förskjutits från förvärvarens personal till överlåtarens, men samtidigt innebär reglerna att totalt sett fler arbetstagare hos förvärvare och överlåtare hålls kvar i anställning än vad som kunde vara fallet när verksamhetsövergången i sig kunde utgöra en arbetsbristsituation. Det är en av slutsatserna i den avhandling som jag lade fram 2004.
En affärstransaktion som innebär att en verksamhet övergår från en arbetsgivare till en annan kan samtidigt innebära en övergång av verksamhet enligt överlåtelsedirektivet (2001/23) och paragraf 6 b i lagen om anställningsskydd. Vilka krav som skall vara uppfyllda för att en transaktion skall betraktas som en sådan övergång är inte alldeles enkelt att avgöra. Det är denna fråga om regelverkets tillämplighet – om vad som skall förstås med övergång av verksamhet enligt paragraf 6 b – som legat i fokus för avhandlingen.
Det huvudsakliga syftet med avhandlingen är att utreda och redogöra för när de svenska implementeringsbestämmelserna skall äga tilllämpning. Trots att jag haft det svenska regelverket i fokus har rättsordningen i EU en central betydelse.
Den närmare bearbetningen av frågeställningen är uppdelad så att jag först behandlar vad som avses med begreppen verksamhet och företag, för att därefter behandla vad som avses med övergång. För att en verksamhetsövergång skall omfattas av direktivet skall det föreligga identitet mellan verksamheterna före och efter övergången. Frågan vad som ligger i det kravet behandlar jag särskilt. I någon mån har jag även undersökt de rättsliga följderna av regelverkets tillämplighet, särskilt den automatiska partsväxlingen och uppsägningsförbudet. Tyngdpunkten ligger dock på behandlingen av begreppet övergång av verksamhet.
Anställningsskyddet vid en verksamhetsövergång enligt paragraf 6 b kan formellt sett sägas vara mer heltäckande numer jämfört med läget innan implementeringsregleringen trädde i kraft. Vid en övergång skyddas personal som följer med verksamheten från överlåtaren så att förvärvaren utan vidare åtgärder måste inträda i de anställningsavtal som gäller vid tidpunkten för verksamhetsövergången på de villkor de berörda arbetstagarna då har med överlåtaren. Reglerna är tvingande till arbetstagarnas förmån.
Överlåtaren får inte i samband med verksamhetsövergången åberopa arbetsbrist och företa uppsägningar, vilket var möjligt med den tidigare regleringen. Om det uppkommer en övertalighetssituation skall den lösas hos förvärvaren. Överlåtarens och förvärvarens personal kan då hamna på samma turordningslista, med följd att uppsägning av förvärvarens personal kan komma att ske. Det kan ses som att det skett en förskjutning av skyddet från förvärvarens till överlåtarens arbetstagare. Sammantaget leder det dock till att fler arbetstagare hos förvärvare och överlåtare hålls kvar i anställning än vad som kunde vara fallet när verksamhetsövergången i sig kunde utgöra en arbetsbristsituation. Också om det uppkommer en situation där arbetskraft efterfrågas efter övergången hålls fler arbetstagare kvar i anställning än vad som gällde tidigare. Överlåtarens personal får inte sägas upp på grund av arbetsbrist utan anställningen skall automatiskt fortsätta med förvärvaren som arbetsgivare. Regleringen innebär att arbetsgivarens utrymme för att bestämma storleken på personalstyrkan och vilken personkrets som skall utgöra personalstyrkan vid en övergång av verksamhet minskar.
Reglerna om skydd för anställningen vid en verksamhetsövergång omfattar dock endast en del av de olika transaktioner som berör arbetskraften. På övergångar av arbeten som utförs av inhyrda arbetstagare och av entreprenörer som anlitas för att utföra dessa uppgifter kan överlåtelsedirektivet ha en mer begränsad inverkan. Övergång av endast arbetsuppgifter omfattas inte alls. Svårigheten ligger i att slå fast huruvida mer än arbetsuppgifterna överförs till ny arbetsgivare så att situationen skall omfattas av regleringens tillämpning.
Bernard Johann Mulder
lektor vid Högskolan i Halmstad
