EU & arbetsrätt 1 2006
Finland ändrade sekretessregler
Bestämmelserna om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens ingår i Finland i två olika lagar med tillhörande förordningar, lönegarantilagen (866/1998) och lagen om lönegaranti för sjömän (1108/2000). Båda lagarna följer samma principer i fråga om lönegarantisystemet.
Ändringarna i lönegarantidirektivet orsakade inte något stort behov av ändringar i den finska lagstiftningen. Endast direktivets artikel 8b, som handlar om utbyte av information mellan medlemsstaternas garantiinstitutioner, har medfört att man håller på att ändra de båda lönegarantilagarna. Genomförandet av direktivet är inte färdig i denna del. I mars 2006 lade regeringen fram en proposition där den föreslog att paragrafer om överlåtelse av sekretessbelagda uppgifter som hänför sig till lönegaranti ska införas i lönegarantilagen och lagen om lönegaranti för sjömän. Arbetskrafts- och näringscentralerna, vilka sköter lönegarantiärenden, ges rätt att till en myndighet eller sammanslutning som sköter lönegarantiärenden i en annan medlemsstat överlåta sådana sekretessbelagda uppgifter som är nödvändiga för behandlingen av dessa ärenden. Samtidigt föreskrivs också om rätt för arbetskrafts- och näringscentralerna att skaffa motsvarande uppgifter från myndigheter eller sammanslutningar som sköter lönegarantiärenden i andra medlemsstater.
Artikel 8 a i direktivet som föreskriver vad som ska gälla i gränsöverskridande situationer har inte medfört något behov av ändringar i lagarna om lönegaranti. Redan sedan tidigare gäller enligt den finländska lagstiftningen att arbetstagaren har rätt till lönegaranti när arbetet har utförts i Finland, eller också utanför Finland för en finländsk arbetsgivare om arbetstagarens hemort är belägen i Finland. Om arbetet har utförts i Finland för en utländsk arbetsgivare av en arbetstagare som kommit till Finland för tillfälligt arbete berättigar det däremot inte till lönegaranti.
Inte heller andra artiklar i direktivet har föranlett ändringar i den finländska lagstiftningen. Alla de fordringar som baserar sig på en arbetstagares anställningsförhållande i den mening som avses i arbetsavtalslagen och vilkas belopp och grund man har kunnat utreda ersätts genom lönegarantin. Arbetsavtalslagens definition av begreppet arbetstagare är omfattande och lönegarantilagen utesluter inte någon grupp av arbetstagare från lönegarantin. Den har alltid omfattat också arbetstagare med s.k. atypiska anställningsförhållanden. I den finländska lagstiftningen om lönegaranti är också definitionen av begreppet insolvens vidsträckt, mera omfattande än vad direktivet förutsätter.
