EU & arbetsrätt 2 2006
Expertgrupp föreslår direktiv om gränsöverskridande kollektivavtal
Gränsöverskridande kollektiva förhandlingar på företags- och branschnivå ska regleras i ett direktiv. Det föreslår en expertgrupp som tillsatts av Europeiska kommissionen. Direktivet ska ses som ett komplement till medlemsländernas nationella regler om kollektivavtal. Det ska vara frivilligt för parterna att använda regelverket och det ska inte konkurrera med vare sig nationella regler och avtal eller de idag existerande systemen för att träffa gränsöverskridande överenskommelser.
I sitt socialpolitiska program för 2006 – 2010 (KOM (2005) 33) aviserade kommissionen att den skulle föreslå ett regelverk för gränsöverskridande kollektiva förhandlingar på företags- och branschnivå. En grupp arbetsrättsexperter från olika europeiska länder fick i uppdrag att utarbeta ett förslag. Gruppen leddes av professor Eduardo Ales från universitet i Cassino i Italien. Nordisk representant i gruppen var Samuel Engblom, numera förbundsjurist vid TCO. Kommissionen har själv samlat in och analyserat 91 gränsöverskridande överenskommelser på företagsnivå och konstaterat att dessa blir allt fler. Kommissionens förhoppning är att ett tydligare regelverk för avtalen ska gynna en fortsatt utveckling på området.
Expertgruppen presenterade sin rapport i mitten av maj. Den konstaterar att förutsättningarna för att bedriva gränsöverskridande kollektiva förhandlingar idag inte är särskilt bra. Det saknas regler om hur förhandlingar ska gå till och om vilka parter som ska förhandla, men också regler om bindande verkan av avtalen. Gruppens slutsats är att det behövs ett frivilligt regelverk för att underlätta gränsöverskridande förhandlingar. Den rättsliga grunden för direktivet föreslås vara EG-fördragets artikel 94 som ger EU möjlighet att anta direktiv om tillnärmning av nationella regler som inverkar på den gemensamma marknadens funktion. Regler om gränsöverskridande kollektivavtal kan, enligt gruppen, ses som ett sätt att motverka snedvriden konkurrens, dvs. konkurrens som bygger på standarden på arbetstagarnas villkor snarare än på kvaliteten på produkterna.
Direktivet föreslås se ut som följer: När en part tar initiativ till gränsöverskridande förhandlingar ska en partssammansatt förhandlingsgrupp bildas för företaget eller branschen. Innan den kan börja förhandla om materiella frågor ska förhandlingsgruppen förhandla fram ett grundläggande avtal om gruppens funktion och beslutsprocedur. Inom denna ram kan den sedan förhandla om andra frågor.
Initiativ till att bilda en förhandlingsgrupp ska kunna tas av nationella arbetsmarknadsorganisationer, europeiska arbetsmarknadsorganisationer på bransch- eller centralnivå, företagsledningar i internationella företag och europeiska företagsråd – dock alltid under medverkan av en europeisk facklig organisation. Detta för att förhindra att det träffas konkurrerande avtal på olika nivåer eller att avtal träffas i syfte att dumpa villkoren. I förhandlingsgruppen ska de europeiska branschorganisationerna, företagsledningen och det europeiska företagsrådet kunna delta. På arbetstagarsidan läggs dock förhandlingsmandatet fast av de fackliga organisationerna. Europeiska företagsråd ska inte ha någon rätt att ensamma förhandla för arbetstagarnas räkning.
Ett avtal som sluts av förhandlingsgruppen
blir inte direkt bindande
utan måste först genomföras genom
arbetsgivarbeslut i varje företag
som omfattas av avtalet. Dessa beslut
ska sedan erkännas som rättsligt bindande enligt varje medlemslands nationella
rätt. Att avtalet följs ska
övervakas av ett partssammansatt
övervakningsorgan. Direktivet ska
också innehålla regler om sanktioner
vid brott mot avtalen. Dessutom
ska medlemsstaterna tillhandahålla
medel för att vid tvister skydda individuella
och kollektiva rättigheter
som härrör från avtalet.
