EU & arbetsrätt 4 2006
Kommissionen och parterna överens om att skärpa arbetsrätten till sjöss...
EUs arbetsrättsliga regler för sjöfarten behöver skärpas och anpassas till den konvention om arbete till sjöss som Internationella arbetsorganisationen, ILO, antog i februari 2006. Det anser både Europeiska kommissionen och arbetsmarknadens parter. Europeiska transportarbetarefederationen och Europeiska redareföreningen är också beredda att inleda förhandlingar om ett avtal med detta syfte.
Konventionen innehåller arbetsrättsliga regler för fartyg med en bruttodräktighet på minst 500 registerton vilka går i internationell trafik eller mellan utländska hamnar. Reglerna handlar om bland annat hälsa, utbildning, minimiålder och rekrytering, anställningsavtalets innehåll, arbetstider, löneskydd, rätt till ledighet och repatriering och skadestånd vid förlisning.
För att konventionen ska bli effektiv införs ett system med ett certifikat för arbete till sjöss och en deklaration som ska innehålla en sammanfattning av tillämplig nationell lagstiftning. Båda dokumenten ska utfärdas av flaggstaten efter att den kontrollerat att arbetsförhållandena ombord uppfyller kraven i konventionen och nationell rätt. Med certifikatet och deklarationen som underlag kan sedan hamnstaten inspektera fartyg där den misstänker att det finns brister när det gäller säkerhet eller i de arbetsrättsliga förhållandena ombord.
Det var i somras som kommissionen inledde det samråd med arbetsmarknadens parter om genomförandet av konventionen som den enligt EG-fördragets artikel 138.2 är skyldig att genomföra innan den lägger fram förslag på det sociala området. Kommissionen beskriver i samrådsmeddelandet hur EU varit pådrivande för att konventionen skulle antas och hoppas att den ska bidra till att minska skillnaden mellan fartyg som för olika flagg, en skillnad som gynnar de sjöfartsnationer som ställer lägst arbetsrättsliga krav. Den påpekar också att rekrytering av sjöfolk från andra världsdelar även för transporter inom EU innebär färre europeiska arbetstillfällen. Ytterligare ett argument för att, som kommissionen skriver, normalisera sjöfolkets ställning är att man måste stävja de negativa följder – främst social dumpning – som drabbar sjöfolk och redare som följer gällande regler.
Kommissionen är därför angelägen om att vidta åtgärder för att genomföra konventionen i EU. Den anger fem frågor som särskilt viktiga:
- Det kommer sannolikt att vara ofrånkomligt att uppdatera gemenskapens gällande regler, t ex det direktiv som rör bland annat boende- och arbetsförhållanden ombord (1995/ 21) och direktivet om tillsyn av reglerna om arbetstid för sjömän (1999/95).
- Kanske bör man införa ny EU-lagstiftning
på områden som omfattas
av konventionen men som inte, eller
bara delvis, är reglerade i gemenskapsrätten,
t ex regler om bemanningsföretag. - Eftersom konventionen bara lägger fast minimikrav är det inte uteslutet att EU skärper, kompletterar eller vidgar tillämpningsområdet för ILOs föreskrifter.
- Konventionen innehåller både tvingande och icke tvingande regler. Eventuellt borde man ha en gemensam och juridiskt tvingande tolkning på gemenskapsnivå av alla konventionens regler.
- Kanske behöver man också inrätta ett trepartsorgan på gemenskapsnivå för övervakningen av att konventionen efterlevs.
Kommissionen avslutar med att fråga arbetsmarknadens parter om de anser att gemenskapens nuvarande regler bör konsolideras eller kompletteras enligt riktlinjerna i meddelandet eller på något annat sätt, och om de i så fall kan tänka sig att försöka förhandla fram ett avtal om detta, som sedan görs bindande för medlemsstaterna genom ett beslut av ministerrådet.
I slutet av september meddelade Europeiska transportarbetarefederationen och Europeiska redareföreningen att de svarar ja på båda frågorna. Nu pågår den andra samrådsomgången som, enligt ett pressmeddelande från de båda organisationerna, innefattar förhandlingar om innehållet i ett eventuellt avtal.
Samtidigt som kommissionen inledde samrådet med arbetsmarknadens parter, lade den fram ett förslag till ett beslut av ministerrådet som ska ge medlemsstaterna rätt att ratificera ILO-konventionen. Ett sådant bemyndigande krävs då konventionen bland annat rör samordningen av staternas system för social trygghet, ett område där EU har exklusiv behörighet. Förslaget innehåller också en artikel som i realiteten förpliktar, inte bara tillåter, staterna att ratificera konventionen senast den sista december 2008. Ministerrådet enades vid sitt möte den 11 – 12 december om en ”allmän inställning” till förslaget, utan att offentliggöra vad den närmare går ut på.
Det enda land som hittills har ratificerat konventionen är Liberia. För att den ska träda i kraft krävs att 30 stater med minst 33 procent av allt tonnage i världen tillträder konventionen. De 27 EES-länderna som står för 28 procent av världsflottan kan alltså vara en viktig drivkraft.
