EU & arbetsrätt 2 2007
Arbetsgivare mot arbetsgivare i segdragen tvist om europeiskt företagsråd
Kan en tvist mellan två arbetsgivare prövas i den svenska Arbetsdomstolen? Ja, ansåg AD, i ett mål där det tyska Kühne & Nagel stämt det svenska Kühne & Nagel för att få ut information enligt lagen om europeiska företagsråd (AD 2007 nr 41). Tvisten är ett efterspel till ett mål som avgjordes i EG-domstolen 2004.
Kühne & Nagel-koncernen består av ett stort antal företag i speditionsbranschen. Koncernens moderföretag och centrala ledning finns i Schweiz, med dotterbolag i flera EU-medlemsstater. Dessa är gemenskapsföretag i den mening som avses i direktivet om europeiska företagsråd (94/45 EG). Om en sådan koncerns moderföretag är beläget utanför EU vilar moderbolagets förpliktelser att medverka till att ett europeiskt företagsråd inrättas på det koncernbolag inom EU som har flest anställda, i detta fall det tyska bolaget.
Sedan 1999 har företagsrådet i Tyskland strävat efter att inrätta ett europeiskt företagsråd. För att kunna göra det, behövde företagsrådet bl a uppgifter om antalet arbetstagare i verksamheter som företaget eller företagsgruppen bedriver i olika EES-länder. Det yrkade därför vid tyska domstolar att det tyska bolaget skulle tillhandahålla den nödvändiga informationen. Den högsta arbetsdomstolen, Bundesarbeitsgericht, begärde förhandsbesked av EG-domstolen, som ansåg att bolaget var skyldigt att lämna ut informationen (C-440/00, se EU & arbetsrätt nr 1/2004 sid 10). Även Bundesarbeitsgerichts slutliga dom innebar att företagsrådets yrkande bifölls.
Men det tyska bolaget har inte till¬gång till den aktuella informationen och moderföretaget lämnar inte ut den. Det tyska bolaget har därför med stöd av 13 § i lagen om europeiska företagsråd yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta det svenska bolaget Kühne & Nagel AB, som ingår i koncernen, att lämna upplysningar om bl.a. antalet anställda hos bolaget i Sverige.
Målet är ännu inte avgjort i sak. Först prövade AD om den är behörig att handlägga tvisten eller om den ska prövas av allmän domstol. Visserligen säger lagen om europeiska företagsråd att mål om tillämpningen av lagen ska handläggas enligt arbetstvistlagen, dvs. av AD, men arbetstvistlagens utgångspunkt är att denna enbart är tillämplig på tvister där arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation står mot arbetstagare eller arbetstagarorganisation. Här rör tvisten förhållandet mellan två arbetsgivarbolag. Majoriteten i AD (Carina Gunnarsson och Inga Åkerlund) ansåg inte att detta var tillräckliga skäl för att avvika från den klara lydelsen i 40 § i lagen om företagsråd. Michaël Koch var skiljaktig och ansåg att bestämmelsen måste bygga på den underförstådda förutsättningen att partsställningen är sådan som arbetstvistlagen förutsätter och att AD därför inte var behörig att pröva tvisten.
Majoritetens respektive minoritetens skäl antyder en viss skillnad i synen på lagtolkningsmetod. Båda beaktar samma argument men viktar dem något olika. Medan majoriteten betonar lagtextens utformning lägger minoriteten större vikt vid systematiska argument.
