EU & arbetsrätt 4 2007
Sysselsättningspolitiskt mål kan rättfärdiga skyldighet avgå med pension vid 65
Nationella regler om obligatorisk pensionering vid 65 års ålder strider inte mot förbudet mot åldersdiskriminering, om de på ett objektivt och rimligt sätt är motiverade av sysselsättningspolitiska skäl och inte framstår som olämpliga eller onödiga för att uppnå detta syfte. Det står klart sedan EG-domstolen i stor avdelning avgett dom i målet Palacios de la Villa i oktober.
Målet rörde en spansk lagregel enligt vilken man kunde bestämma i kollektivavtal att arbetstagare skulle gå i pension vid 65 års ålder. Palacios de la Villa blev mot sin vilja pensionerad med stöd av bestämmelsen. Han ansåg sig ha blivit uppsagd/avskedad i strid med det allmänna likabehandlingsdirektivet (2000/78) och väckte talan i en spansk domstol, som frågade EG-domstolen om den omstridda spanska bestämmelsen var förenlig med direktivet.
Domstolen tog ställning till två huvudproblem: för det första om en situation som den aktuella omfattas av direktivets tillämpningsområde, och för det andra om den nationella bestämmelsen kunde rättfärdigas.
Omfattas tvångspensionering av direktivet?
Den ålder då man har rätt till pensionsförmåner och den ålder då man lämnar arbetsmarknaden kan vara samordnade, men behöver inte vara det. Det ?nns inga EG-rättsliga begränsningar i medlemsländernas möjligheter att använda ålder som kriterium för när man får rätt till pensionsförmåner. Det har däremot varit omstritt vad ? om något ? det allmänna likabehandlingsdirektivet innebär när det gäller åldersgränser för obligatorisk pensionsavgång.
I skäl 14 i direktivets ingress sägs att det inte påverkar nationella bestämmelser om pensionsålder. Uttrycket pensionsalder i den danska versionen tyder på att det är ålderskriterier som villkor för att få rätt till pension som åsyftas. Motsvarande gäller den svenska versionen (pensionsålder), den tyska (Eintritt in den Ruhestand) och den holländska (pensioengerechtigde leeftijd). I den engelska versionen talas det om ?retirement ages? och i den franska om les âges de la retraite?. Dessa uttryck är mer tvetydiga.
Generaladvokaten menade i sitt förslag till dom att bestämmelser om obligatorisk pensionsavgång vid en viss ålder inte angår "anställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner" i direktivets mening, och att de därför inte omfattas av direktivet (direktivet använder ordet "avskedande", men generaladvokaten och domstolen använder anställningsskyddslagens term "uppsägning"). Domstolen följde inte generaladvokaten på denna punkt utan slog fast att det gäller olika regler för rätt till pensionsförmåner, som faller utanför direktivets tillämpningsområde, och åldersgränser för obligatorisk avgång från arbetsmarknaden, som ska uppfattas som uppsägning och omfattas av direktivet. Domen gavs av stor avdelning och måste därför antas ha betydande prejudikatvärde.
Kan regler om obligatorisk avgång vid 65 års ålder rättfärdigas?
Enligt direktivets artikel 6 kan medlemsstaterna bestämma att särbehandling på grund av ålder inte är diskriminering om den på ett objektivt och rimligt sätt kan motiveras inom ramen för nationell rätt av ett berättigat mål som rör sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning, och om sätten för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga. Domstolen framhöll att medlemsstaterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller vilka sysselsättningspolitiska mål de ska uppfylla och godtog att fördelning av arbetet mellan generationerna kan vara ett legitimt syfte.
Förhållandet till Mangold-domen
I
Mangold-målet (C-144/04, se
EU & arbetsrätt nr 4/2005 sid 6) slog EG-domstolen fast att principen om förbud mot åldersdiskriminering är en allmän gemenskapsrättslig princip. I sitt yttrande i det nu aktuella målet tog generaladvokaten avstånd från Mangold-domen
och uttalade att slutsatsen att det finns en allmän grundsats om förbud mot särbehandling på grund av ålder inte var övertygande. Domstolen nämner inte Mangold-domen eller generaladvokatens kritik av den i Palacios de la Villa-målet. Men det
finns inte något i den aktuella domen som är oförenligt med Mangold-domen, som därför måste anses ge uttryck för gällande rätt.
